Det är lätt att ställa krav på andra. Ibland känns det också rätt att göra det, men ofta ger det inte önskad effekt, har jag märkt.Att säga ”Stoppa kriget” eller ”Ta bort terroristerna” är riktat till någon annan. Själv lämnar jag scenen efter min uppmaning. Jag har ju fullt upp med mitt. Det borde väl folk förstå. Fast det är klart, om mitt liv hotades av kriget, så skulle jag nog ta mig tid att engagera mig. Då skulle jag plötsligt kunna välja bort många av mina nuvarande måsten.Vad är egentligen viktigt i livet? Som jag ser det är det att alltid göra sitt bästa. Inte mer, då förstör stressen livskvaliteten. Inte heller mindre, då tar uppgivenheten eller förnöjsamheten bort lusten och livsglädjen. Alla behövs vi, precis som vi är. Jag med. Glöm Jante...för det är lätt att uppmuntra varandra. Ibland känns det också rätt att göra det, och ofta ger det önskad effekt, har jag märkt.
