Jag tackar först Madeleine Wallgren för inlägget i Nya Dagen den 28 november, men är dock kritisk. Wallgren har en patriarkalisk, hierarkisk syn, som härrör från en romersk tolkning av Bibelns hebreiska tankevärld. Denna syn märks bland annat i Vingårdens Bibelskola lektion 211, som påstår att kvinnans ansvar i familjen är delegerat från mannen. I den hebreiska världen betyder dock ”huvud” inte ”auktoritet” utan ”början”, ”källa”, ”ursprung”. Paulus talar tydligt om mans och kvinnas beroende av varandra redan i tillblivelsen, skapelsen respektive födseln, inte om hierarki.Jag delar heller inte hennes syn att man inte ska kämpa för viktiga mänskliga värden. Den som tiger samtycker. Tigandets och passivitetens synd svärtar den kristna kyrkans historia. Att kvinnor i dag kan göra det vi gör är en frukt av tidigare generationers kamp. Kvinnors i dag självklara rätt att jobba inom sjukvård kom ur kristna 1800-talskvinnors kamp mot prästståndet i riksdagen. Befrielse och jämlikhet för olika grupper har föregåtts av opinionsbildning och kamp med demokratiska medel.Kyrkan har ofta tigit och till och med ställt sig på maktens sida. Så blev arbetarnas, kvinnornas och de fattigas jämlikhet frågor som den politiska vänstern skördade förtroende av. Medan kyrkan sov och lät andra ta hand om fråga efter fråga. Klart kyrkan tappat greppet och hamnat i bakvattnet!De problem vi inte kämpar emot överlåter vi åt nästa generation. Med sorg hör jag mina barnbarns jämngamla i frikyrkokretsar redan i förskoleåldern ”veta” att ”flickor får inte bli”, ”tanter kan inte”. Med sorg ser jag andligt sökande kvinnor jämföra kristna mötesannonser med annonser om ickebiblisk andlighet. De förra som presenterar enbart män har de svårt att knyta an till och prövar och fastnar ibland i det andra.Överallt möter jag kristna kvinnor som inte orkar längre utan ger sin energi till annat än kristna sammanhang. Jag förstår dem. Jag ger själv i dag mindre tid där och mer tid till annat. Där man marginaliseras trivs man inte. Det är inte ens hem.Jag möter ofta gråtande kvinnor som ännu försöker knyta an till exempel pingströrelsen. Anders Griph har rätt. Eftersom de anförtror sig åt mig, ser jag det som min medmänskliga plikt att föra deras talan när jag kan. Skulle kristen tro ta ifrån mig den plikten eller rätten? Så hemskt i så fall.Den koppling Griph inte ser mellan en renodlat maskulin gudsbild och manlig dominans i kristenheten visar han tydligt prov på (27/11). Fem män har gjort sig till tolkar för vad kvinnor får och inte får uppleva. När jag som kvinna talar för mig själv och min grupp ”armbågar” jag mig fram och ”skapar en plattform”! Trots att frågan gäller oss, trots att jag betalar lika mycket som män för Nya Dagen, bör Nya Dagen förbli enbart mäns plattform! (Har han inte förgjort sin rätt att publiceras?) Om jag inte tyst ger min tid till att stödja kvinnor kränkta av män sådana som han är jag ”bitter”. Männen har kränkt dem på arbetstid betald av offrade medel – medan jag naturligtvis fått ge tid ideellt till kvinnornas upprättelse. Det ingår i systemets obarmhärtighet.Den koppling mellan gudsbild och manlig (mallig?) överhöghet, som Griph menar inte finns, har jag mött i frikyrkliga rörelser världen över, också vissa i Sverige: ”Gud har auktoritet. Gud är maskulin. Auktoritet är bara för män. Kvinnor kan inte ägna sig åt förkunnelse, teologi och ledarskap.” Män ur samma kretsar brukar klaga över att inte alla tror på evigt helvete för dem som inte bekänner Jesus. Det måste vara världsrekord i cyniskhet, när de samtidigt hindrar kvinnor att utöva sin kallelse i utbredandet av Guds rike, trots bristen på arbetare: ”Hellre får folk missa chansen att höra Ordet och så hamna i helvetet än att vi släpper en tum på våra manliga andliga privilegier.”I Kina som Griph tar som exempel är 80 procent av pastorerna i den växande underjordiska församlingen kvinnor. Exemplet är bra! Och min bibelsyn har jag klargjort två gånger: Den är Guds och människors ord, samtidigt och i enhet.Som präst borde Griph också känna till Paulus hustavlor som förutsätter slaveri, ett exempel på tillfällig kulturell anpassning. Avkräva kvinnor deklaration på Bibelsyn kan han göra. Men lyssna (och läsa) varken vill eller kan han! Hur går det till när sådana blir präster? Vad mycket mer Gud rike skulle utbredas om ledarskapet utgjordes av sådana som John Nilsson, med empatiförmåga och mänsklig mognad (Se Nya Dagen Debatt 27/11).
