Det pågår mycken bön i den svenska kristenheten under januari månad. Tanken bakom den ekumeniska böneveckan är att den ska främja de troendes gemenskap, men också att den ska betyda något för hela vår omvärld. Vi är enligt Paulus ord i Första Timotheosbrevets andra kapitel kallade till ”bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt”. Gud vill ju att ”alla ska räddas och komma till insikt om sanningen”. Därför behöver alla förbön, och därför skall ”männen på varje ort...be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll”.Tron på bönen behöver verkligen förnyas bland männen – kanske var det så då Paulus skrev sitt brev till Timotheos också. Ofta är bönen mer självklar för kvinnor än för män som enligt traditionen ska vara starka och oberoende. Men muslimska män ber utan blygsel fem gånger om dagen och bekänner därigenom sitt beroende av Allah. Det skulle bli en andlig revolution i den kristna världen, om upptagna kristna män på samma sätt placerade in bönen på sin agenda, så att de ser som sin främsta uppgift att ”utan vrede och utan förbehåll” be om Guds välsignelse över sina medmänniskor.Både hemorten och världen i stort är bedjarnas fokus. På senare år har en del kristna ledare utmanat de kristna att gå samman i bön för sin stad. George Otis Jr, på besök i Sverige över helgen, har i ett par videor dokumenterat, vad som har hänt i olika delar av världen, då man praktiserat denna form av bön. Hans rapporter påminner om vad som på 1800-talet hände i USA i de områden som berördes av evangelisten Charles Finneys verksamhet eller vad man upplevde i den svenska folkväckelsens spår. Alkoholism, drogberoende, våld och kriminalitet drivs tillbaka dramatiskt när de kristna förenas i bön.I Norden är det också många som vill inspirera till detta slags bön. En av dem är Reidar Paulsen från Bergen. Han besöker Filadelfia i Stockholm i samband med de samkristna riksbönedagar församlingen anordnar tillsammans med Nätverket för mission i Sverige, som är knutet till Sveriges kristna råd.Vill vi som kristna radikalt påverka vårt land, så behövs det något mer än en vision om tillväxt för den egna församlingen. Förenas vi i bön, så kan vi få se en väckelse som leder till en allmän förnyelse bland de kristna. Alla församlingar behövs som redskap för väckelse om hela folket ska nås, svenskar som invandrare. Den djupa andliga och sociala nöden är ett rop på hjälp.De senaste månaderna har gett ett annat skäl för förnyad bön. Ovissheten om framtiden i en terrorhotad värld är allmän. Ska kyrkor och församlingar kunna erbjuda ett trons frimodiga alternativ, behöver de leva i bönens atmosfär. I en kaotisk värld finns till sist en enda trygghet. Den kommer ur tron på en Gud som aldrig överger sin skapelse. Där kan de allra svagaste bli Guds främsta redskap.
