Jag tackar biskop Christina Odenberg för att hon äntligen har kommenterat den nu så omtalade "partnerskapsgudstjänsten" i Uppsala. Hennes svar har gjort vissa saker tydligare samtidigt som andra frågetecken uppstått.Jag är inte van vid att kallas "lögnare", varken privat eller i teologiska debatter. Därför blir jag överraskad av biskopens debattstil, när hon talar om "Nya Dagens och Rune Imbergs fördömande och lögnaktiga artiklar". Jag håller inte med om att min artikel är "fördömande"; däremot vill jag visa hur allvarligt det är att leva i uppenbar synd. Det tillhör väl jobbet för oss präster (Hes. 33-34).Och varför peka ut Nya Dagen? Tidningar som Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Kyrkans tidning, Världen idag har i så fall också innehållit "okunniga och felaktiga artiklar". Hur kommer det sig förresten att så många tidningar fallit offer för samma felaktiga information?Biskop Odenberg fortsätter: "Varken tidningen eller Rune Imberg har orkat bevärdiga sig med att ens lyfta telefonluren för att fråga mig vad som skedde vid den mässa i Uppsala som jag celebrerade." Jag vill i stället vända på frågan: Varför har Odenberg själv inte velat lyfta på telefonluren och korrigera tidningarnas "felaktiga" uppgifter förrän nu – efter tre veckor? Då sker det som en reaktion på min debattartikel! Jag undrade i det längsta om tidningsuppgifterna skulle korrigeras. När så inte skedde, förmodade jag att informationen var korrekt. I tre veckor har svenska folket och svensk kristenhet alltså haft intrycket att Odenberg förrättat en "partnerskapsgudstjänst". Dessutom har biskop Lars Eckerdal påpassligt nog börjat propagera för "vigsel" av homosexuella.När gudstjänsten i Uppsala börjar kritiseras, hävdar Odenberg plötsligt att det handlade om en vanlig mässa. Oklarheten kring gudstjänsten i Uppsala förefaller alltså att ha fyllt ett taktiskt syfte. Först flyttar man fram positionerna. När kritiken sedan kommer, kan man upprört klandra dem som uppges fara med osanning.I "biskopsmötets pastorala råd" står bland annat: "Förbönen utformas som bön med de två som registrerat sitt partnerskap. Det ska framgå att det inte är fråga om en officiell akt utan om en enskild förbön, även när anhöriga bereds tillfälle att närvara." Efter Odenbergs klarläggande kan jag bara dra en slutsats: Om hon inte brutit mot de pastorala råden har hon åtminstone tänjt dem till bristningsgränsen. En vandringsmässa i en domkyrka med 80 deltagare är en anmärkningsvärd tolkning av "enskild förbön"!Det allvarligaste med biskop Odenbergs inlägg är att hon totalt tiger om min principiella kritik mot en lesbisk/ homosexuell livsstil. Hon kringgår det som är själva poängen i mitt debattinlägg. Låt mig därför upprepa påståendet en gång till:Tre av de involverade har brutit mot sina prästlöften genom sitt agerande. Alla tre har, genom att bejaka en homosexuell livsstil, brutit mot sitt löfte att handla så att deras agerande blir "Gud till ära och själar till salighet". Dessutom har Anna Karin Hammar offentligen, därtill i en domkyrka, agerat så att hennes leverne inte blir till föredöme utan tvärtom till anstöt för alla kristna som vill ta Bibeln på allvar.
