Debatt

Respekten för människoliv urholkas men kyrkan tiger

Vecka 49 förra året gav statliga Vetenskapsrådet klartecken för forskning på stamceller från mänskliga embryon. Beslutet slår in en stängd dörr och passerar en avgörande gräns. Experiment på mänskligt liv blir nu tillåtet. Mänskliga varelser får därmed förvandlas till material, någon till något. Allt i forskningens namn och till dess nytta.Beslutet öppnar kusliga perspektiv framåt. Nästa steg kan med all sannolikhet bli att samhället så småningom säger ja till forskning på levande foster för att i slutänden tillåta forskning på levande, redan framfödda individer. Utvecklingen sätter inte stopp. Har man väl tummat på den första och avgörande gränsen är det sedan fritt fram. Människor kan i framtiden bokstavligt talat komma att bli ”försökskaniner”. Med samma motivering som i dag. Man hänvisar till forskningens nytta, sjukdomars botande och strävandena att söka minska mänskligt lidande.Var finns då respekten för livet? Det finns ingen principiell skillnad mellan embryo, foster och redan framfödd människa som gör det acceptabelt att forska på de tidigare formerna av mänskligt liv, men inte de senare. Det individuella livet börjar med embryot. Alla försök att sätta en annan gräns för det mänskliga livets början än befruktningen är och förblir godtyckliga.Ska människovärdet kunna upprättas och bevaras är vi tvungna att börja från början. Skyddar och värnar man inte det ofödda människolivet är vägen i framtiden öppen för experiment på och dödande av svaga, handikappade och gamla människor. Inte heller dessa är i forskningens mening ”överlevnadsdugliga” (se den nya eutanasireformen i Holland). Respekten för livet och mänskliga varelsers rätt till skydd av sitt liv – som varit en grundbult i samhället – har alltså med Vetenskapsrådets beslut ytterligare urholkats. Denna rätt har sugits upp i nyttokalkyler för botande av vissa sjukdomar.Skarpa protester mot forskning på befruktade ägg har höjts i andra länder. I vårt land säger kristdemokraterna ja till förslaget, och från Sveriges biskopar och ledande personer i frikyrkorna hörs inte ett ljud. Man undrar om kristenheten i Sverige givit upp. Finns den över huvud taget kvar?

Fler artiklar för dig