I tisdagens tv-program ”Uppdrag granskning” tog man upp problemet med psykisk arbetsskada och att vara utfryst på jobbet. Som nybliven pensionär minns jag några arbetsplatser där man klart kan säga människor blev sjuka på grund av utfrysning och mobbning. Första gången jag såg detta gällde det en man som på en industri i Sörmland rätt som det var försvann från sin arbetsplats. Vem var det ? Bara en nervsjuk typ, blev svaret, och med kommentaren att han borde ha fått sparken för länge sedan. Vad ska man ha en sådan till? Personen i fråga hade det som vi i dag kallar ”panikångest”. Han kände sig instängd och måste ut och få luft. I stället för att vi kamrater hjälpte honom eller försökte förstå problemen, så lade vi ytterligare sten på en tung börda. Något skyddsombud eller någon arbetsgivare som ville ha en bra psykosocial miljö såg man inte röken av i tidigt 60-tal.På samma företag arbetade en kristen ung man i förrådet tillsammans med en stöddig, svärande äldre man som trodde han kunde allt. Dagen i ända hånade han sin yngre kollega med ord som ”Jesu yngel” och ”din helige f-n”. En dag höll det inte längre. Han gick in i väggen. Kartongerna han tidigare lastat lätt blev som blyklumpar. En lång tid av mobbning och utfrysning från den stöddige arbetskamratens sida resulterade i en lång sjukskrivning.Personen återvände aldrig till den arbetsplats han lämnade med svår ångestdepression. Nästa anhalt blev psykiatriska avdelningen på Eskilstuna lasarett. Sedan följde ett långt liv utlämnad till dåtidens psykiatri med elchocker och mediciner som en del lite slarvigt kallar ”lyckopiller”. Aldrig ett ord om skadestånd eller någon facklig part som kunde fört den svage personens talan.Kännedomen om panikångest, ångestneuros, depression och så vidare har blivit bättre både hos arbetsgivare och fack. Den psykosociala miljön är i dag en viktig fråga för fackföreningsrörelsen. Utsätts du för övergrepp av det slag jag ovan beskrivit, anmäl det till ditt fack och ditt skyddsombud.
