Förra veckan var jag gäst i ett radioprogram som sändes från en kolonilott i Örebro. Som en förberedelseuppgift skulle jag fundera på frågan vad jag ville förändra. Bristen på civilkurage i samhället är något som känns alltmer förödande, alltså var det något jag ville ändra på.Eftersom vi befann oss så nära en lustgård man kan vara frågade jag före programmet koloniträdgårdsmästaren om han inte kunde peka på en planta eller växt i trädgården som skulle kunna symbolisera just civilkurage. Snabbt kom han med en liten oansenlig planta som han kallade Knölklocka. Här är den, sa han. Den är envis, en del tycker att den är ett ogräs. Den kommer alltid tillbaka och växer låg och anspråkslös, men tydligt grön, särskilt vid rabattkanten, som om den vill markera gränser.När jag senare i veckan läste en krönika av Stanley Sjöberg, slog det mig. Han måste vara en sån där Knölklocka. Det är få personer som genom åren visat prov på så mycket civilkurage som Sjöberg. Det är också få som visat på ett sätt att kombinera sin tro och sin vision med ett ständigt nyfiket tänkande. Ibland kan det bli fel, men mest är han som Knölklockan, tydligt grön, envis och gränsmarkerande. I senaste numret av Hemmets Vän går Sjöberg till ursinnigt angrepp mot teologen René Kieffer, som han menar utövat ett "plågsamt, destruktivt och Kristusfientligt inflytande över Sveriges kyrkor". Senast sker detta, menar Sjöberg, i boken "Evangeliernas Jesus – myt eller verklighet", utgiven på frikyrkliga förlaget Libris. Han kallar bokens budskap för ett "teologiskt virus, ett ogräs, eller en mördarsnigel i Guds trädgård". Sjöberg undrar hur en sådan bok kan finnas där pastorer utbildas, och hur man kan acceptera och "tillåta teologerna att utbilda präster och pastorer i konsten att förneka Jesus". Sjöberg talar om teologiskt högförräderi, med ständigt nya boktitlar i förnekelseteologi.Stanley Sjöberg vill säkert inte åstadkomma bokbål eller tysta debatten. Problemet är bara att hela debatten uteblivit! Personer med civilkurage och åsikter som Sjöberg tystas ihjäl med ett generat hånflin. Korrekthetens feghet dödar all debatt. Utslätningen, tråkigheten och anpassningen blir norm. Har Sjöberg rätt borde det vara dags för en kyrkornas kriskommission. Har han fel måste debatten få visa det. Kyrkornas kris, tror jag är debattens och samtalets kris. När ärkebiskop KG Hammar formulerade sitt påskbudskap med "man måste inte tro på något särskilt för att vara kristen", borde det startat en intensiv teologisk debatt, men icke! Var är de teologer som förkunnar, skriver och debatterar "apostolisk trosbekännelse" och "apostolisk succession" som en slags trons grundbult. Finns det för övrigt någon grundbult (hörnsten) kvar?Knölklockor är livsviktiga – lite knöl och mycket klämtande klockor, annars inträder en tystnadens diktatur.
