Trots ihärdiga protester och internationella kampanjer genom flera decennier mot tjurfäktning så fortsätter en och annan kvarlevande dinosaurie att försköna det utdragna djurplågeriet. Denna gång en lokaltidning i Stockholm med ett helt uppslag om Emil Gernandt, en svensk tjurfäktare. Inte nog med att tjurfäktning är ett avancerat djurplågeri det skulle dessutom klassas som ett brott mot djurskyddslagen i Sverige. Men trots detta så fortsätter vissa svenska skribenter, författare med flera att upphöja tjurfäktningen till något som liknas vid kultur och konst. På arenan där tjuren möter en ”ärofylld” död i en meningslös kamp så handlar det om inget annat än en fjantig machorit i ett könssegregerat samhälle.Problem med manligheten kanske hos såväl svenska tjurfäktarfans som matadorer? Nu existerar det givetvis en och annan kvinnlig matador också men detta har kanske sin orsak i att i en machokultur förväntas det av en kvinna att ha stake för att över huvud taget göra sig synlig och hörd. Om så bara för att göra sig märkvärdig några timmar på en tjurfäktningsarena.
