Kyrkomötet träffades fyra dagar i september och ska återsamlas fyra dagar i oktober. Under septemberperioden arbetades det i de olika utskotten med kyrkostyrelsens skrivelser och inkomna motioner. Dagarna i oktober kommer att ägnas åt debatter och beslut i kyrkomötet.Som nyvald ledamot av kyrkomötet har jag suttit som ersättare i gudstjänstutskottet, där förslaget till den nya Evangelieboken har behandlats. Det är ett mycket omfattande material som ska gås igenom på alldeles för kort tid. På en och en halv dags reell sammanträdestid behandlas ett stort antal motioner i ärendet.Evangelieboken har stor betydelse för Svenska kyrkans lära och liv. Det är viktigt att arbetet med den får ta den tid som behövs. Den tiden finns inte till förfogande under innevarande kyrkomöte.Även om Evangelieboken varit ute på remiss och remisserna har behandlats, så visar det stora antalet motioner i frågan att förslaget till ny evangeliebok inte är färdigbearbetat.Risken att missa viktiga synpunkter är uppenbar när detta ärende forceras.I utskottsarbetet under ledning av vice ordföranden avslogs tio motioner på cirka tio minuter, motioner som särskilt behandlade förslag till justeringar av kyrkostyrelsens urval av bibeltexter för de olika söndagarnas olika årgångar. Detta utan att utskottet i sittande sammanträde noggrant tittar på motionärernas tankar och förslag. Tiden tillät inte det.Tack ändå, alla ni som suttit hemma och skrivit, tänkt goda tankar, kommit med kreativa och väl genomtänkta förslag till ytterligare förbättringar, ni som också i bön tänkt och våndats i medvetande om att Evangelieboken är viktig för Svenska kyrkans lära och liv. Med beklagande kan konstateras att utskottet inte hade tid att seriöst behandla era motioner.Bristen på tid under själva kyrkomötet medför också att utskottets ledamöter är i händerna på den som haft tid att gå igenom alla motioner om kyrkostyrelsens förslag till ny evangeliebok.Det har Sven Hillert, pastoral-institutet i Uppsala, hunnit göra. På kyrkostyrelsens uppdrag handlägger han, tillsammans med två andra, förslaget. Hans ”råd” och personliga meningar fick anmärkningsvärt stort utrymme i den demokratiska process som, för en nykomling i kyrkomötet, framstår generande bristfällig.Hillert föreslår till exempel utskottet att avslå motion 137 om evangeliebokens texter (motionen behandlar förslag till olika bibeltexter för olika söndagar under kyrkoåret) med följande motivering:”Motionärerna hävdar att de själva vill tillföra världen något oändligt gott medan de som arbetat fram kyrkostyrelsens förslag haft som mål att uppskattas av samtidens människor. Både i denna åsikt och i synpunkterna på förslaget till ny evangeliebok visar motionärerna en annan syn än den som ligger bakom kyrkostyrelsens förslag. Ser man till de textbyten man förslår anar man åter ett gap mellan ’oss’ och ’andra’ ”… (Ur kommentarer till de motioner till 2002 års kyrkomöte som rör evangelieboken.)Motion 137 blev avslagen – utan att dess innehåll varit föremål för samtal i utskottet.Här pådyvlas dessutom utskottets medlemmar ganska kränkande omdömen om dem som skrivit motionen, omdömen ur Hillerts egen föreställningsvärld. Är han representativ för kyrkostyrelsen på vars uppdrag han skriver? Vilka ska känna igen sig i ”oss” och ”andra”?Strävan bör väl vara att Evangelieboken ska kunna användas med glädje och gott samvete av så många som möjligt i Svenska kyrkan.Utskottets ledamöter är också, på grund av den korta tid som står till förfogande, i händerna på utskottets sekreterare, som formulerar utskottets mening. Ett exempel:”När det gäller valet av bibeltexter menar utskottet att det gedigna arbete som ligger till grund för kyrkostyrelsens skrivelse såväl utifrån remissvaren som samtalen med ekumeniska representanter och de övervägningar som därvid gjorts angående frågorna om inklusivt språk samt relationer mellan de gammaltestamentliga läsningarna och evangelieläsningarna, borgar för att några förslag till förändringar i val av texter inte bör presenteras i annat än ett fall”. (Ur Gudstjänstutskottets betänkande, G 2002:1 sidan 23. Mina markeringar.)Det är visserligen sekreterarens uppgift att formulera ett underlag som utskottet kan utgå ifrån vid sitt fortsatta arbete. Men tidsbristen i utskottsarbetet gör dock att det ligger närmare till hands att helt och hållet bejaka det sekreteraren redan skrivit än att noga begrunda det motionärerna anfört. Den kommande Evangelieboken är viktig för Svenska kyrkan och för många av våra väljare.När jag tänker på det förtroende människor kan tänkas ha för den demokratiska processen i kyrkomötet, så skäms jag då jag något lite fått insikt i hur arbetet bedrivs.Vi har en fullt fungerande evangeliebok, varför är det så bråttom att genomdriva detta nya förslag? Att Missionsförbundet trycker på framfördes från biskopshåll som ett argument. Det goda ekumeniska klimatet till trots, Svenska kyrkan arbetar väl inte fram en evangeliebok för att tillfredsställa Missionsförbundet eller andra samfund? Eller finns det andra skäl till att i en ohälsosam hastighet skynda på ett viktigt ärende?Annars vore det självklart att anslå mer tid än vad årets kyrkomöte kan erbjuda till ett så tidskrävande och viktigt arbete som en ny evangeliebok. Att, som kyrkostyrelsen föreslår, kyrkomötet skulle besluta att ta den nya Evangelieboken i bruk under 2003 vore att olyckligt forcera fram en evangeliebok med för stora brister för att den ska kunna tas emot med glädje i många församlingar .Beklagar, alla ni som arbetat med motioner till den nya Evangelieboken, på grund av den begränsade tid som finns till förfogande hinner utskottet inte på ett genomtänkt sätt arbeta med era motioner. Inte heller hinner utskottets ledamöter ägna sig åt teologisk reflexion över det arbete vi håller på med.Beklagar, alla ni som valt ledamöter med förtroende, kyrkomötets arbetsformer, bristen på tid och de i förväg redan fattade besluten gör det svårt att arbeta på ett meningsfullt sätt.Om utskottets arbete är tänkt att vara mer än kosmetiskt, så bör beslutet i frågan om ny evangeliebok skjutas upp till dess att arbetet med den är färdigt. Då ökar förutsättningarna för att så många som möjligt skulle kunna ta emot den nya Evangelieboken med glädje och förväntan.
