För en tid sedan utspelades stor dramatik på psykmottagningen i Västervik i Småland. En pappa hällde brännbar vätska över sig själv, viftade med en tändare och hotade att ända sitt liv i ett flammande eldhav. Vittnen hävdar att mannen även dränkte in ett av sina barn i det flytande ämnet. En skräckens handling. Terror.Vad är det som gör en människa så desperat?I förra veckan kunde man i Vimmerby Tidning läsa att samme familjefar tillsammans med sin hustru tagit ännu ett desperat steg. Paret efterlyste folk som var villiga att adoptera de tre barnen. Föräldrarna räknade med att bli avvisade från Sverige, och de lämnade hellre bort sina barn än tog dem med till vad de ansåg vara en säker död. Familjen kommer från Tjetjenien.Samma dag som Vimmberbyborna läste om denna familj som förlorat allt i kriget inleddes gisslandramat i Moskva. Bättre tajmad bakgrund gavs nog inte i svensk press.Ingen terror kan försvaras, men all terror har en förhistoria. Den tjetjenska terrorismens rötter är flerhundraåriga och hämtar näring ur de oupphörliga ryska försöken att underkuva det tjetjenska folket. Sedan tre år drar Vladimir Putins soldater som berusade bödlar genom tjetjenernas hemland och gör terrorister av dem som inte redan var det.En av de ryska förhandlarna i gisslandramat i Moskva, Boris Nemtsov, har berättat att medan samtalen pågick inne i teatern stoppades de så kallade upprensningsaktionerna, zatjistki, i Tjetjenien. Nemtsov föreslog att man gradvis skulle bryta dödläget. För varje dag i Tjetjenien utan zatjistki och utan bombningar, så skulle kidnapparna släppa en del av sin gisslan.Enligt Nemtsov accepterades tanken till en början av kidnapparnas ledare. Genom samtal till Tjetjenien kom bekräftelse att bara ett enda gripande hade skett under fredagen, gisslandramats andra dag. Trots att allt gick fel till slut, gör engelskspråkiga Moscow Times i en ledare ett djärvt påstående: Om militären och säkerhetsstyrkorna skulle behandla tjetjenerna på samma sätt som andra ryska medborgare varje dag, och inte bara när beväpnade tjetjener hotar att spränga en teater full med gisslan, ja då skulle det lätta på spänningen och kunna bli ett litet men avgörande steg mot fred. Å andra sidan, om Moskva nu kommer att behandla alla tjetjener som terrorister, så måste ryssarna bereda sig på mer blodig hämnd. Så långt Moscow Times.Sedan 1999 har president Putin vägrat att förhandla med den folkvalde tjetjenske ledaren Aslan Maschadov. Nu lär det inte bli några samtal. Antingen Maschadov är medskyldig till gisslandramat eller inte, så är den ende förhandlingspartnern helt uträknad av Moskva. Samtidigt fortsätter dödandet på båda sidor, till stor del okontrollerat. Det finns tusentals unga män som kan leda nya terrorattacker, varnar tjetjenerna. Och även om en del av de tjetjenska rebellerna har kopplingar till internationell terrorism, så anser de flesta experter att gerillan köper sina vapen främst från den korrupta ryska armén.Det har sällan sett så mörkt ut för diplomatin.Sverige och EU upprepar att det bara finns politisk lösning på Tjetjenien-konflikten. Men det är ingen övertygelse i orden. I Stockholm och Bryssel vet man att efter Rysslands 11 september gäller den militära järnnäven. Moskva har nu samma tolkningsföreträde ifråga om ”terrorism”, som Washington hade för ett år sedan. Med Natoutvidgning om hörnet och med Kaliningrad-frågan olöst är Väst i behov av Putins välvilja. Kreml riskerar knappast att pressas till insikt om det historiskt utsiktslösa i att underkuva tjetjenerna. Nu är det i stället Ryssland som pressar EU:s ordförandeland Danmark.Jag har en tjetjensk vän som ägde alla förutsättningar för att bli terrorist. Han har genomlevt sitt folks fasor. I Stalin-exilen i Kazakstan förlorade han tre bröder, som inte tålde vintrarna i de utkylda svinstallar där familjen bodde. Utanför gick utsvultna tjetjener och krafsade efter sädeskorn i häst-spillningen. I kampen mot Boris Jeltsins armé förlorade min vän sin äldste son innan han under stor dramatik lyckades fly med resten av familjen till Sverige.Min vän blev inte terrorist. Hans människosyn, hans historieinsikt och en gnutta oförklarlig nåd räddade honom, skulle jag säga.Den danska stödkommittén för Tjetjenien, som nu av Ryssland anklagas för att ha arrangerat en kongress för terrorister i Köpenhamn, denna kommitté har en medlem som heter Bent Melchior, före detta överrabbin. En känd och aktad jude som har modet att riskera sitt rykte genom att stötta de muslimska tjetjener, som i Ryssland stämplas som ett kollektiv av banditer.Utan historiens lärdomar, utan vanliga individers modiga risktagande för fred och utan en stor portion nåd kan vi knappast hoppas på förhandlingslösningar i så till brädden hatfyllda konflikter som den i Tjetjenien.
