Världssamfundet har under många år bekymrats över mänskliga rättighetssituationen i Irak varför det 1991 bestämdes att en speciell rapportör skulle utses för att regelbundet rapportera till FN:s kommission för mänskliga rättigheter om den irakiska situationen.Det skriver Amnesty International i årsrapporten för 2002, där den irakiska regimens tortyrmetoder också beskrivs:Man sätter ögonbindel på sina offer, klär av dem nakna och låter dem i timtal hänga upp-och-ner i vristerna. Elchocker har använts på olika delar av kroppen, inklusive könsorganen, öronen, tungan och fingrarna.Offer har beskrivit för Amnesty International hur de har misshandlats med rotting, piska, vattenslang eller järnrör, och att de i timmar har hängt upp-och-ner snurrande i en takfläkt, eller i förvridna ställningar bundits vid en horisontell påle samtidigt som de upprepat har utsatts för elchocker på olika delar av kroppen.Några offer har tvingats att titta på när andra, inklusive släktingar och familjemedlemmar, har torterats framför ögonen på dem.Andra beskrivna metoder är Falaqa (slag på fotsulorna), fimpning av cigaretter på olika kroppsdelar, utdragning av finger- och tånaglar, samt att med elektrisk borr göra hål genom händerna.Vissa har blivit utsatta för sexuella övergrepp och andra har fått olika objekt, inklusive trasiga glasflaskor, intvingade i anus. (Ur Amnesty Internationals årsrapport 2002)Trots vetskapen om den irakiska regimens systematiska behandling av sin befolkning, växer det högljudda motståndet mot det krig som skulle bidra till att ge irakierna en civiliserad tillvaro. Så är det inte en upp-å-ner-vänd värld, när Saddam Hussein med sina meriter ges större tilltro än den demokrati som i flera omgångar har kommit till Europas undsättning och befriat kontinenten från totalitära regimer?Är det inte en upp-å-ner-vänd värld när FN får fortsatt förtroende för sin låt-gå-attityd när den med liknande passivitet ”löste” situationen i såväl Srebrenica som Rwanda, och som lika passivt låter rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter passera med motiveringen att ”vi måste behålla konsensus” i ett säkerhetsråd där diktaturer som Syrien och Kina är med och bestämmer?Och är det inte en upp-å-ner-vänd värld när fredsaktivister går i försvar för en brutal diktatur och högröstat förespråkar status quo som bara innebär fortsatt spridning av internationell terrorism, fortsatt hög regional krigsrisk, samt tortyr av den irakiska civilbefolkningen liksom dödsstraff för ”brott” som homosexualitet och prostitution?Den humanitära katastrof som förutspås inträffa i samband med ett krig är redan ett faktum. Det är likaledes en situation som vapeninspektörer inte kan göra slut på, oavsett om de ges mer tid. Tvärtom så upprätthåller de Saddam Husseins regim, samt att alla försök som hittills har gjorts för att inifrån avsätta den irakiske diktatorn även fortsättningsvis kan bemötas med summariska avrättningar. Därtill gav resolutionen som FN:s säkerhetsråd antog efter Gulfkriget 1991 Saddam Hussein 45 dagar att göra sig av med sina massförstörelsevapen, bara för att vapeninspektörerna sju år senare skulle utvisas, oklara med sitt arbete, men utan reaktion från FN. Det är vidare ingen hemlighet, att Saddam Hussein är direkt involverad i terror, bland annat den palestinska, då han efter varje självmordsattack skickar en uppmuntrande check på 25 000 dollar till terroristens familj.I en upp-å-ner vänd värld håller fredsaktivister krampaktigt fast i status quo och ger på så sätt fortsatt stöd åt diktaturer som i sig själva är kärnan till hela problemet. Därför finns det i samma upp-å-ner-vända värld föga utrymme att se kriget mot den irakiska regimen som en smärtsam men ofrånkomlig hjärttransplantation; utan ingreppet kommer patienten att fortsätta lida och dö en utdragen plågsam död.Förvisso följer i sviterna av ett ingrepp tillfälligt andra plågor, men som på sikt försvinner då åtgärden lagt grunden för en ljusare och hälsosammare tillvaro – om inte med pacemaker, så åtminstone som peace-maker.
