nn De senaste veckorna har flera debattinlägg i Nya Dagen handlat om EU och EMU. För eller emot? Har Bibeln något att säga om detta?Den bibelbok som framför allt står i fokus för debatten är Uppenbarelseboken. Går det att göra kopplingar mellan dagens EU och Uppenbarelseboken?Nej, menar Stefan Swärd och Samuel Svensson i ett par artiklar. Enligt Swärd finns det inte fog för kopplingar mellan dagens EU och Uppenbarelseboken då EU inte har förutsättningar att nå den världsdominans som han menar ska komma att känneteckna odjurets rike i ändtiden. Andra debattörer hävdar å andra sidan att det som nu sker i Europa är början på odjurets välde och ett återupprättat romarrike i tidens slut, allt förutsagt i Uppenbarelsebokens texter.I anslutning till den pågående debatten skulle jag vilja ge några korta kommentarer till hur vi läser och tillämpar Uppenbarelsebokens svårtolkade texter.nn Inledningsvis är det viktigt att igenkänna att Uppenbarelseboken är politisk litteratur. Boken har sin bakgrund i den judiska apokalyptiken på 100-talet f Kr och det judiska folkets förtryck under de seleukidiska konungarna. I denna typ av litteratur står maktfrågorna i centrum: Vem och var finns Gud när hans folk förtrycks och förgörs? Har Gud förlorat kontrollen över historien?Uppenbarelseboken, med stor sannolikhet skriven i slutet av det första århundradet e Kr, innehåller en svidande kritik av sin tids politiska förtryckare, det romerska väldet och dess kejsare. Huvudbudskapet är att det inte är kejsaren som styr historien och dess utveckling, utan en allsmäktig Gud och Skapare.I detta perspektiv är det inte korrekt att läsa Uppenbarelseboken som enbart en framtidsförutsägelse om ett kommande odjur. Men å andra sidan är det inte heller rätt att avpolitisera dess budskap. Johannes tilltalar och utmanar sin tids orättfärdiga maktstrukturer med tillrättavisning från Gud. På så sätt har Uppenbarelseboken även ett budskap till vår tids politiska ideologier och maktstrukturer.nn För det andra är Uppenbarelseboken symbolisk litteratur. Apokalyptiken kan bäst beskrivas som en slags ”underjordisk kristidslitteratur”, där man medvetet kodade sitt känsliga budskap med hjälp av symboler, siffror, färger och djur. För de som var initierade i Gamla testamentets texter och de apokalyptiska tankemönstren fanns här ett radikalt budskap som rättframt avslöjade de samtida makthavarna och maktstrukturerna.Symbolspråket inom apokalyptiken drevs så långt att till och med geografiska termer användes för att ”kryptera” budskapet. Detta blir tydligt i Uppenbarelseboken där begrepp som ”Babylon” och ”Jerusalem” förlorat sin ursprungliga geografiska innebörd. Detta bör göra oss uppmärksamma på att geografiska hänvisningar inte alltid har en geografisk innebörd i Uppenbarelseboken. nn I den senaste tidens debatt om EU/EMU påstås en hel del som saknar tydligt textstöd och som bottnar i en allt för ensidig bokstavlig läsning av Uppenbarelsebokens texter. Här finns inget som självklart talar i riktning mot ett återuppståndet romarrike i Europa i ändtiden. De textavsnitt som ofta används för att hänvisa till EU handlar i själva verket om det judiska folket (till exempel kvinna med de tolv stjärnorna i Upp 12:1) eller om det romerska riket och dess kejsare under Johannes egen tid (till exempel de sju respektive tio kungarna i Upp 17:9–14). Jag har gett argument för detta i ”Lammet och odjuret: en guide till Uppenbarelseboken” (Libris 1997).För det tredje kan Uppenbarelseboken beskrivas som profetisk litteratur. Kännetecknande för de bibliska profetiorna är att de håller samman samtid och framtid. Profeterna läste sin egen samtid med hjälp av visionerna om Guds handlande i framtiden.Som kristen samhällsprofet avslöjar och kritiserar Johannes de antikristliga krafterna i sin egen tid med hjälp av framtida visioner av hur Gud ska förgöra ondskan. Guds handlande med Rom blir på detta sätt ett exempel och ett föregripande av hur Gud i ändtiden ska döma nationer och riken som reser sig upp mot honom.nn Från vår egen tid finns flera exempel på maktsystem som blivit instrument för ondskan och förtryckt kyrkan, alltifrån de kommunistiska samhällsystemen i Östeuropa till apartheidregimen i Sydafrika. En viktig tanke i Uppenbarelseboken är att kyrkan i varje tid måste avslöja sin tids odjur.I den pågående debatten har både företrädare för och emot EU/EMU hävdat att det avgörande kriteriet för ändtidens odjur är att det utövar ett globalt herravälde. Men detta är att missförstå Uppenbarelsebokens apokalyptiska språkbruk.Romarriket var långt ifrån ett globalt rike, men identifierades ändå som ett odjur då det sågs som ett instrument för onda och falska krafter. Den avgörande frågan är alltså inte om EU har potential att bli en global supermakt, utan om EU:s maktstruktur kommer att gynna de onda och djävulska krafterna i tillvaron.Här finns det naturligtvis fog för att varna för vad som skulle kunna hända med EU. Inte för att det finns en specifik bibelvers som förutsäger EU, utan just för att EU – i likhet med alla andra maktstrukturer - bär på potentialen att bli ett instrument för orättfärdiga och onda krafter.Till exempel varnar Johannes i visionen om ”Babylons fall” (Upp 17-18) för ett ekonomiskt och materialistiskt samhällssystem som förför folken till falsk tillbedjan. Är inte EU i grund och botten ett jättelikt handelsprojekt (det var ju så det hela började) som syftar till att bygga upp en ekonomisk stormakt med gemensam valuta för att gynna de kapitalistiska marknadskrafterna? Ytterst är det de ekonomiska intressena och valutan som styr.nn Självklart är inte EU av i dag ett sataniskt odjur. Samtidigt måste vi igenkänna att EU som politisk idé inte enbart bär på goda krafter. Vi måste fråga oss om det verkligen är demokrati och frihet vi håller på med när allt mer av makten koncentreras till allt färre som ska besluta. Historien borde ha lärt oss att människan inte klarat av att handskas med överstatlighet och makt i koncentration en längre tid. De falska och onda krafterna har snart velat ta över.Mot bakgrund av Uppenbarelsebokens övergripande budskap tycker jag därför att det finns skäl att ge uttryck för en viss kritik av detta gigantiska unions- och valutabygge.
