I debattartiklar har på senare tid olika ledarskapsstrukturer i församlingen diskuterats med termer som demokrati och teokrati. Minst två synsätt har kommit fram – antingen är Gud demokrat eller så är demokrati något för Bibeln främmande som kommit från Aten. Det är nog svårt att hitta definitioner på demokrati och teokrati som alla är överens om, men när vi läser om beslutssituationer i Bibeln ser vi ändå vissa grundbegrepp.Ett av de första exemplen i Bibeln på demokrati hittar vi i 2 Mos 19, där Moses håller en folkomröstning i öknen. Efter att ha röstat med fötterna vid uttåget och överlevt problem med mat och vatten har hela folktåget kört fast i ökensanden för att ägna sig åt inbördes strider. Då dyker Moses svärfar, Jetro, upp och talar om att man måste delegera för att få något gjort. Man kommer vidare på vandringen och i Sinai hålls folkomröstningen, förbundet mellan Gud och människa sluts.Samtidigt som ledarskapet förändras med delegering och folkomröstning bryts sviten av problem och ett hopp om framtiden blir synligt.I Apg 6 läser vi att ledarskapet har fastnat i arbetsuppgifter som tar för mycket av deras tid i anspråk. Lösningen blir att delegera och ha en omröstning bland de närvarande. Därefter går verket vidare och ”Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt”.Gud verkar inte har något emot demokrati. Men är demokrati nödvändig?Genom hela Bibeln ser vi att Gud ställer människan till svars för sina handlingar, från Eva och Adam, Kain och Abel och framåt. Om man är ansvarig för att ha valt fel måste det ha funnits minst ett annat val. Det måste också finnas en förståelse för problemet och en mognad att komma fram till ett beslut. Det är en grundläggande aspekt på människans situation och den är inte beroende av hur beslutsfattandet går till – i ensamhet eller tillsammans i en omröstning. Demokratibegreppet får därför inte inskränkas till att endast beteckna en beslutsprocess. Demokrati innebär också en människosyn där den enskilda människans åsikter efterfrågas. Där ser vi en innebörd i att folkomröstningen hålls på Sinai.En demokratisk funktion är inte bara möjlig och tillåten. Den är nödvändig för att varje människa ska kunna uttrycka sitt val i förhållande till Gud, det vill säga människans olika val speglar hennes förhållande till Gud.Det går alltså att visa att Bibeln innehåller exempel på demokrati. I debatten framställs dock ibland demokrati och teokrati som motsatser som inte går att förena. Besluten kan inte komma både uppifrån Gud och nerifrån människor samtidigt – på samma sätt som en gata inte kan vara enkelriktad åt båda hållen på en gång.Om folket styr utan att det finns något ledarskap är det snarare fråga om anarki. Det vi brukar mena med demokrati är att folket får ta ställning till förslag som kommit från någon form av ledarskap. På samma sätt förhåller det sig i Bibeln, som beskriver förhållandet mellan Gud och människa som en relation.På Sinai får folket ett erbjudande – ”ni ska vara ett rike av präster och ett heligt folk” (19:6). I Egypten hade man varit slavar och sett hur den egyptiska religionen fungerat med enorma tempel och ett prästerskap som hade monopol på att gå in i templet till gudsbilden. Inte nog att man var ett fritt folk i politiskt hänseende, man var nu också erbjudna att räknas som präster med möjlighet till direktkontakt med Gud utan att gå genom ombud.Direkt var också den demokrati som utövades i Aten med en folkförsamling (ekklesia), där alla manliga medborgare hade rösträtt och kunde debattera och besluta om de förslag som kommit från rådet (boule). Det grekiska ordet ekklesia används i NT både om stadens folkförsamling (Apg 19:39) som om den kristna församlingen (Apg 20:17). Det grekiska ordet boule kan både beteckna rådet och de beslut om rådet fattar. I Apg 20:27 säger Paulus att han har förkunnat ”för er allt Guds rådslut”.Vi ser hur demokrati och teokrati möts i den kristna församlingen, och vem som är den yttersta Förslagsställaren.
