Det känns närmast patetiskt att ta del av insändardebatten om ”Bibelns vin”. Börje Danielsson (6/4) påstår att Bibelns vin var alkoholfritt medan Andreas Bröms (14/4) upprört hävdar motsatsen. Båda verkar ha goda argument för sin uppfattning och hävdar ivrigt sina respektive ståndpunkter. Vem som har rätt är jag inte mannen att avgöra. Och frågan spelar egentligen väldigt liten roll eftersom den eventuella alkoholhalten i vinet på Bibelns tid inte kan vara det betydelsefulla i dag.Det betydelsefulla är den enorma skada som bruket av vin och andra alkoholhaltiga drycker medför i dagens samhälle. Mot den bakgrunden framstår den vinargumentation ytterst försåtlig och aningslös som, även bland kristna bekännare, går ut på att man måttligt kan nyttja alkoholhaltiga drycker.Vi inte finner någon syndstämpel på måttligt vindrickande i Bibeln, alltså bör vi nog lämna frågan om synd därhän. Men jag undrar om inte Andreas Bröms bör tänka ett varv till när han säger att ”… ett glas vin till maten kan förhöja upplevelsen och är inte på något sätt syndigt i sig” medan ”Den som dricker sig berusad däremot bör låta sig varnas för både lastbarhet och vem som tillhör Guds rike!”Den logiska slutledningen av ett sådant resonemang blir tyvärr att för den som dricker sig berusad kommer varningen lite väl sent. Det är snarare den som vill ”förhöja upplevelsen” av maten med ett glas vin som i första hand behöver varningen. De som berusar sig och därigenom löper hög risk att bli alkoholproblematiker, rekryteras praktiskt taget uteslutande ur den grupp som säger sig kunna ”avnjuta och hantera denna gåva på ett nyktert sätt”.Så jag undrar om inte det mest ansvarsfulla är att i varje fall vi kristna bekännare avstår från den umbärliga förhöjning av matupplevelsen som ett glas vin påstås ge. Det är detta vi bör debattera och inte om det är ”synd” att dricka och låt oss ägna mindre engagemang åt kvasiakademiska frågor om alkoholhalten i ”Bibelns vin”.
