Varje år spricker tiotusentals äktenskap och samboförhållanden. Men våra politiker vill inte se att dessa skilsmässor och konflikterna i samband med dem är ett hot mot folkhälsan och kostar samhället miljarder. Då skulle de nämligen omvärdera mycket och tvingas till beslut som inte är politiskt korrekta. Det är hög tid att avslöja de vanligaste myterna om samlevnad. Kärnfamiljen är död.När Gudrun Schyman och andra hävdar att kärnfamiljen är död har de fel. Enligt SCB lever hela sjuttio procent av alla barn mellan 0 -17 år fortfarande i en traditionell kärnfamilj med mamma, pappa, barn. Äktenskapet är en serviceinstitution för mannen men ett fängelse för kvinnan.Radikala feminister har länge hävdat att äktenskapet är ett kvinnofängelse som legitimerar mäns våld och förtryck av kvinnor. Ingen kan förneka att detta förekommer.Men verkligheten är den att ensamstående kvinnor oftare utsätts för våld än gifta kvinnor. Man döljer också det faktum att gifta och sammanboende kvinnor har bättre fysisk och psykisk hälsa än ensamstående kvinnor.Äktenskap är bra inte bara för män utan också för kvinnor. Kvälls- och veckopressens glorifiering av singelkvinnornas glamorösa liv är inte sann. Alla samlevnadsformer är lika bra.Genom politiska beslut har man jämställt olika samlevnadsformer i tron att alla samlevnadsformer är lika bra. Så är det inte.Äktenskapet den överlägset bästa samlevnadsformen för majoriteten av alla barn och vuxna.Gifta par är lyckligare tillsammans och har ett bättre sexliv än sambopar. Sambopar med barn skiljer sig dubbelt så ofta som gifta par med barn. Otrohet är mycket vanligare bland sambopar.Kvinnor i samboförhållande riskerar också i större utsträckning än gifta kvinnor att bli slagna av sina män. Skilsmässorna ökar jämlikheten och livskvaliteten.I verkligheten är det tvärt om. Skilsmässorna ökar i stället klassklyftorna och skapar ny ohälsa. Lågutbildade drabbas värst. De skiljer sig dubbelt så ofta som välutbildade. De har också svårare att hantera de problem som en separation ofta leder till.Gifta och sammanboende män och kvinnor lever längre, mår bättre och har bättre ekonomi än ensamstående.Risken att ensamstående föräldrar ska dö före 60 års ålder är dubbelt så hög som för sammanboende föräldrar enligt Folkhälsorapporten 2001.Ett lyckligt äktenskap är alltså en både billig och bra livförsäkring. En skilsmässa är en tillfällig kris för barnen.Att många barn reagerar med både sorg, ilska och skuldkänslor när föräldrarna skiljer sig känner vi alla till. Men sedan hoppas och tror vi att tiden läker alla sår.Även om de flesta skilsmässobarn varken blir kriminella eller missbrukare är sannolikheten dubbelt så stor att ett skilsmässobarn ska bli missbrukare, drabbas av psykisk sjukdom eller göra ett suicidförsök enligt Folkhälsorapporten.När man följt skilsmässobarn upp i vuxen ålder har man upptäckt att konsekvenserna av föräldrarnas separation många gånger blir mest påtagliga 20–30 år efter separationen när de själva ska bilda familj.Många väljer att leva ensamma. De vågar eller vill inte gå in i kärleksrelationer. De som gör det väljer ofta mindre lämpliga partners. Skilsmässobarnen har också svårare att hantera de konflikter som uppstår i ett förhållande och skiljer sig därför mer än andra. Man ska inte hålla ihop för barnens skull.Om det är mycket öppna konflikter mellan föräldrarna är det enligt forskarna ofta bäst för barnen att man skiljer sig. Men när inte så är fallet är det för de flesta barn bäst att föräldrarna håller ihop. Det tycks inte spela så stor roll om att vi inte alltid är så kära i varandra. Det viktigaste är att vi inte bråkar.Ungefär två tredjedelar av alla skilsmässor sker i familjer med få öppna konflikter. Ska vi föräldrar ha det barnperspektiv som FN:s barnkonvention talar om och i alla frågor som berör barn och utgå från vad som är bäst för barnen talar alltså mycket för att vi ska göra allt vi kan för att förhållandet ska fungera om det inte är mycket öppna konflikter.Vilka slutsatser ska vi dra?Som individer bör vi inse att äktenskapet fortfarande är den bästa samlevnadsformen för de flesta av oss. Ett äktenskap kräver kärlek, tålamod och hårt arbete men ger mycket tillbaka i form av lycka, hälsa och välbefinnande när det fungerar.Vi ska inte anklaga och skuldbelägga ensamstående mammor och pappor. De är vår tids stora vardagshjältar och behöver allt stöd.Många skilsmässor är nödvändiga. Vi ska därför inte göra det svårare att skiljas. Men vi ska göra det lättare att leva tillsammans. Det har också våra barn glädje av. En av de finaste gåvor vi kan ge våra barn är en mamma och pappa som älskar varandra.Vi har nu kunskap om hur man får ett förhållande att fungera. Det handlar bland annat om att se förhållandet som ett livslångt projekt, att ta sig tid att vårda kärleken, att lära sig att kommunicera och hantera konflikter.Att detta är något som går att lära ut till blivande föräldrar på våra mödra- och barnavårdscentraler visar erfarenheter från USA.När ska ni politiker och samhällsdebattörer vakna upp, ta av era ideologiskt färgade glasögon och se att dåligt fungerande parförhållanden och de konflikter som föregår och följer på en separation utgör ett minst lika stort hot mot folkhälsan som rökning, fattigdom och arbetslöshet?Det är hög tid att vi i våra hälsopolitiska program på både nationell och kommunal nivå sätter upp ett nytt mål – att förebygga onödiga separationer. Folkhälsa handlar inte bara om rökning, kost och motion. Det handlar minst lika mycket om fungerande familjer.
