Thomas Österberg bemöter min artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 20 juni (i Dagen den 24 juni) och skriver att mitt resonemang är ett hån mot tänkande kristna. Han skriver om kristna som gör ett gott jobb i näringsliv, politik och kulturliv och som bidrar med mycket gott i sitt sociala engagemang.I det sistnämnda har han naturligtvis helt rätt. Många kristna gör ett fantastiskt jobb i arbetslivet och beundransvärda insatser socialt. Men lika sant är att många sekulära humanister gör beundransvärda insatser.Han missar dock hela poängen med min artikel. Poängen är att alla dessa goda gärningar lika gärna kan grundas på en humanistisk, sekulär etik. Förmåga att känna empati har ingen koppling till religiös tro. Medmänsklighet handlar om människor och inte om tro på övernaturliga krafter.Den kristna etiken är således inte nödvändig för att uppnå önskad effekt.Jag är övertygad om att de kristna i USA som stoppar bistånd som ska hjälpa kvinnor i tredje världen med aborter, är tänkande kristna, enligt Österbergs definition.Jag tror att de pastorer i Knutby som tycker att kvinnan ska underordna sig mannen i äktenskapet är tänkande kristna.Jag tror att de muslimer som upphöjer Sharialagarna till rättspraxis i vissa länder är tänkande muslimer.Således är min artikel inget hån mot tänkande religiösa. Den är dock kritisk mot dogmatiska tolkningar av så kallade heliga skrifter, vilket förekommer inom kristendomen likväl som alla andra religioner.Jag hävdar att samhällets normer ska vila på en humanistisk sekulär grund. Samhällets etik befinner sig i ständig förändring och omprövning. Själva processen för skapandet av normerna måste ske på förnuftsbaserad grund, med mänskliga rättigheter, människors lika värde och demokrati som rättesnöre.Det är orimligt att de etiska normerna i dagens samhälle ska baseras på tolkningar av vissa på förhand givna dogmatiska och otidsenliga skrifter.Tänk om någon ny tänkare nedtecknar nya tankar som tillför något nytt i analysen av rådande etik? Den dynamiska analysen inkorporerar de nya tankarna i den tidigare kontexten. Den religiösa förkastar den nya texten, för den är ju inte given ”av Gud”, utan hänvisar till Bibeln, Koranen, Toran etcetera.Att sen dessa texter är så omfattande att de låter sig göras till verktyg för i princip vilken ideologi som helst, är ett annat problem. Kyrkan har stött fascismen, apartheid, folkmord i Rwanda etcetera, där de heliga skrifterna omtolkats till förmån för den för tillfället rådande människosynen.Det rimliga är förstås att ovan nämnda skrifter har samma status som andra skrifter som uttalar sig om moral och principer för människors livsvillkor.Österberg bemöter egentligen inga av de sakfrågor jag reser i min artikel:Varför ska bara religiösa livsåskådningssamfund erhålla statsbidrag när sekulära livsåskådningsorganisationer inte gör det?Varför ska studier av människors föreställningar om Gud ha en annan ställning vid våra universitet än etnologers studier av människors föreställningar om troll eller flygande tefat?Den religiöse svarar förstås ”Därför att Gud existerar!”. Men många människor hävdar också att flygande tefat existerar. Häri finns ingen skillnad.Österberg påstår också att vetenskapen inte svarar på frågan var vi kommer ifrån och meningen med livet. Här har han fel. Vetenskapen ger betydligt mer utvecklade svar på de frågorna än av Bibeln gör, svar som dessutom är understödda av empiri.Sant är att vetenskapen inte ger kompletta svar, men att förklara det vetenskapligt oförklarade med ”allt i allo”-lösningen Gud, känns inte särskilt vederhäftigt. Om man nu verkligen måste ha svar på allt. Kanske kan man nöja sig med att vissa saker fortfarande är oförklarade?Jag har många nära vänner som är kristna och som jag har stor respekt för. Jag försvarar religionsfriheten. Jag försvarar religionen som en stark inre drivkraft för många människor. Men religion är något personligt. Religion är något privat. Just därför ska den helt separeras från samhällskroppen.Det är dags för staten, samhällsbygget, politiken och rättsskipningen att klippa navelsträngen med tron.Så att sekulära och religiösa livsåskådningar ges samma status i Sverige.Så att vi slipper se kvinnor i vissa länder stenas till döds för att de har varit ”otrogna”.Så att vi slipper se förtryck av minoriteter i religionens namn, både i Sverige och internationellt.Religion är viktig för många människor. Religionen kan vara stark för individen. Men den hör inte hemma på andra planhalvor. Man ska inte blanda statens agenda med religionen – det kan bara gå fel och det borde vi ha lärt oss vid detta laget.
