Att vara pastor i Sverige är inte alldeles okomplicerat. Det skojas ibland om pastor Jansson som är som en vindflöjel och inte har någon uppfattning om någonting. Det presenteras pastorer i medierna som är ovarsamma med människor och uppträder som förtryckare och mördare. Ingmar Bergman har i sina filmer visat oss andliga ledare med stål i blicken och kalla ansikten. Det finns en ironisk och cynisk bild av pastorer i Sverige. Vad är då den pastorala kompetensen? Vad kan man vänta sig av en pastor i Sverige?En pastors kompetens är inte bara information. Uppgiften är inte bara prata och predika utan att leva så nära människor att förvandling och transformation händer. En pastor är en andlig möjliggörare. Det är att stå vid människors vägskäl i livet och där vara så utrustad att Guds väg får en riktning.Det betyder att pastorers liv är förebildliga liv. En pastor kan inte bara vara en pratmakare. En pastors liv bör vara att be, lyssna och prata. Jag tror människor ser skillnad på människor som ber och människor som inte ber. Det märks på ögonen. Det låter sig skönjas i tilltalet. En bedjande människa blir varm av den Gud som hon umgås med. Kyla är ingen föredömlig pastoral kvalitet. Det gäller också att lyssna. En pastor, liksom alla andra människor, är skapad med två öron och en mun. Det betyder att lyssna dubbelt så mycket som hon eller han pratar, för bara så kan en pastor äga något att säga.När allt detta är tänkt är det viktigt att säga att orden är viktiga. Det är pastorns ord som skapar ett universum. Det är predikans ord som formar ett församlingsmedvetande. Pastorn måste alltid söka de av Gud givna rätta orden för att just i sitt sammanhang hjälpa människor att höra Gud tala. En pastor måste lika mycket lyssna till Gud som till de människor där hon är satt att verka.Det pastorn borde vara expert på är den formation av tro som uppstår i varje lokalt sammanhang där det finns en församling. Kristen tro är alltså en sak. En annan sak är det uttryck, eller den formation, av kristen tro som uppstår i en lokal församling. Alltså de kläder för kristen tro som vi ikläder oss i, låt oss säga, i Sollentuna Pingstkyrka eller i Betlehemskyrkan i Göteborg. En pastors kompetens är att samla detta uttryck till ett gemensamt helt och möjligt liv för de människor som äger för vana att samlas just där.Det gäller att varsamt och modigt lotsa den lokala församlingen framåt och inåt i detta uttryck för kristen tro. Det kan vara att påminna om verkligheter som hittills gått förlorade i församlingen. Det kan vara att fördjupa det som måste vinnas om mognad ska ske. Det kan vara att ta en konflikt som församlingen absolut inte vill ta. Pastoral kompetens är att leva med ett öra till Gud, och ett till församlingens bästa.I min undervisning av blivande pastorer vid Teologiska Högskolan och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium är det några frågor som alltid framstår som viktiga: På vilket sätt drar Gud i dig just nu? Vilka bibelberättelser orsakar dig smärta just nu? Vad ber du omkring? Med vilka personer i Bibelns berättelser identifierar du dig vid detta tillfälle?Kanske är det med frågor som dessa som varje pastor lever med sina församlingsmedlemmar och gudstjänstbesökare. Om inte detta sker, förblir församlingen en social gemenskap, i bästa fall trevlig. Pastorns uppgift är dock att fördjupa denna gemenskap till en studiegemenskap omkring Guds tilltal i vårt nu. Egentligen är varje medlem och besökare att se som en student till Jesus, en lärjunge. Pastoral kompetens är att få detta att vara verklighet.Det viktigaste uppdraget en pastor har är ändå att hjälpa människor att övervinna sin rädsla för Gud. Vi människor är rädda för att vi inte duger i Guds ögon. Vi är rädda för att Gud inte pallar för våra komplicerade liv. Egentligen bävar vi för att evangelium inte ska räcka till för vår syndiga existens. Här hjälper inte psykologi – bara. Här duger det inte med en terapeut – bara. Här räcker inte medmänsklighet – bara.Det är här som den pastorala kompetensen efterfrågas. En pastor är teolog i ordet vackraste mening. En pastor formar och uttrycker ord från Gud till människors frälsning och salighet.Det avgörande i pastoral utbildning är därför den andliga vägledningen. En pastor måste under sin tid i utbildning bli vän med kyrkans tradition av andlig vägledning. En pastor måste själv lita till sin Gud. En pastor måste själv ur sin egen existens ha vandrat från rädsla till tillit. En pastor måste veta vad detta drama handlar om ur sin egen fatabur.Bara denna pastor står ut med människors frågor. Det är bara ur en sådan egen erfarenhet som en pastor kan resa sig i ett eget ledarskap och bli en motbild till tidens ironiska och cyniska bilder av vad det är att vara pastor i Sverige.
