När nu skuggan av Knutby har vilat över kristenheten i Sverige ett tag har säkert många känt behov av att försöka korrigera kursen så att ingen församling ska behöva hamna på liknande villovägar mer. För min egen del har jag kommit att reflektera över och läsa mer om det som händer på det emotionella planet i kristna församlingar och dess relation till Bibeln.Den upplevelsebetonade kristendomens rötter ligger redan ett par hundra år tillbaka i tiden. När naturvetenskaperna och bibelkritiken ifrågasatte Bibelns tillförlitlighet och auktoritet blev romanticismens upplevelsebetoning en tillflykt för många kristna. Att subjektivt uppleva det som tolkades vara gudomligt fick allt större utrymme i de framväxande väckelserörelserna. Naturligtvis är det viktigt att människors känslor får komma till uttryck, och den aspekten har man ofta missat inom den ”torftiga” kristendomen där man mest ägnat sig åt dogmatik och former. Men samtidigt förutsätter det emotionella en stor andlig klarsynthet för att man inte ska förväxla det mänskliga med det gudomliga (och i extrema fall med det direkt demoniska).Dagens upplevelseindustri lockar människor mer än någon annan tidsepok till subjektiva upplevelser. Folket serveras allt häftigare upplevelser, allt mer sensationella, högljudda – och våldsamma – former av underhållning. Upplevelserna ger livsinnehåll i den gråa vardagen. Samtidigt förfäras vi över allt våld, unga människors hörselskador (av den höga volymen på nöjesplatser), olika former av missbruk och beroende och psykosocial ohälsa med mera.Jag befarar att upplevelseindustrin har satt allvarliga spår på kristenheten. På många håll försöker man servera det kristna budskapet i snabba, korta upprepade sekvenser och underhållande program med sensationella inslag. Emotionell intensitet kan närma sig extas och skapa en osund andlig prestationsångest i individens strävan efter att få del av en gudomlig upplevelse av något slag. Guds frid, försoning, sanning och makt hamnar mer och mer i skuggan av underhållning och upplevelser där människan står i centrum – medvetet eller omedvetet.I många annonser och artiklar görs reklam för någon som samarbetat med en känd förkunnare och som sägs ha botat sjuka och väckt upp döda (det sistnämnda vanligtvis i något fjärran land), medan de tidiga kristnas – även de tolv lärjungarnas – merit var att de hade varit med Jesus.Musik och lovsång utnyttjas av upplevelseorienterade kristna kyrkor effektivt till att skapa en viss sinnesstämning så att åhörarna blir mer mottagliga för det upplevelsebetonade budskapet. Hand i hand med detta går den intensiva bönen, ofta med fysisk beröring. Effekten blir lätt att gränsen mellan sant, falskt, sunt, osunt, moraliskt och omoraliskt blir allt otydligare.Jag har försökt erinra mig när jag sist läste om Jesu underverk och hans uppståndelse i kristen marknadsföring. Det kan förvisso låta sensationellt att höra om mirakel någonstans bland moderna människor, men det enda miraklet som har betydelse för oss är att Jesus blev människa, dog och uppstod. Den förkunnelsen får bara inte hamna i skuggan av alla dessa andra underhållande mirakelberättelser av sekundärt värde och okontrollerbar sanningshalt.Människorna, inklusive Kristi efterföljare, behöver höra mer om Guds ord, makt och ära, vad han upplevt och känt – och framför allt gjort – för människan i Jesu Kristi person. Den verkliga sensationen är att Herren Jesus är uppstånden. Det är det vi måste återgå till att förkunna.
