Under de senaste åren har allt fler människor vittnat om hur en liten bön, ”undangömd” i en av Första Krönikebokens släkttavlor, förändrat deras liv. Bönen är den så kallades Jabes bön, ”upptäckt” av Bruce Wilkinson och skickligt marknadsförd i ett flertal storsäljande böcker.För många utomstående framstår det som märkligt, att man just inom frikyrkligheten, med dess historiska motvilja mot förformulerade böner, faller för något så spekulativt som Wilkinsons läror om denna böns välsignelser. Människors vittnesbörd är härvidlag mindre intressanta, eftersom vår förmåga till självsuggestion är mycket stor.Under medeltiden användes kyrkohymnen ”Media vita” ofta som ett sätt att få hjälp i svårigheter. Säkerligen för att någon först observerat ett fantastiskt bönesvar i samband med denna sång, och att andra gjort samma iakttagelse. Ändå var denna användning ett missbruk, eftersom hymnen inte var avsedd som trollformel.Inom frikyrkorna har man traditionellt betonat den fria bönen, just eftersom det inte kommer an på orden. Bönesvar beror på Guds underbara råd och visdom, och den tro som Anden ger – av nåd!När frikyrkofolk gör samma erfarenhet som troende i alla tider, att kramp i bönelivet kan släppa vid vila i färdiga formuleringar, vänder sig nu vissa till en enskild bön. Man knyter de mest orimliga förhoppningar till en uppsättning ord och ser inte faran. Om man nu inte kan tänka sig kyrkans traditionella böneskatt finns det En som har formulerat böner som håller att leva och dö med: Jesus Kristus.
