I Dagen 3/1 så gör Fredrik Borneskans en tillbakablick gällande orättvisor mellan könen genom historien. Det var en intressant artikel som förklarade varför vi har stora klyftor mellan könen på vissa områden.Dock lider denna analys av en stor brist enligt mitt tycke, nämligen den totala avsaknaden av kvinnans roll som mamma och mannens roll som pappa.Ibland får jag intrycket av att folk i allmänhet verkar tro att den svenska försäkringskassan har funnits ända sedan tidernas begynnelse och att den gäller över hela vår värld. Ett arbete eller en tuff utbildning går inte särskilt bra ihop med ett barn som måste tas hand om dygnet runt. Och innan vi fick ett någorlunda tryggt samhälle med bidrag och så vidare så fick man inte pengar om man inte arbetade.Det var den tuffa verkligheten.Vem kunde ha ett arbete direkt efter födseln? Vem kunde fortsätta att koncentrera sig på studier direkt efter att ett barn blivit fött? Det var mannen som hade möjlighet att göra detta. Kvinnan ägnar oftast all sin tid och kraft på att ta hand om barnet.Jag tror i min enfald att de olika rollerna kan ha haft inverkan på det samhälle som vi har i dag. Men detta är en skillnad som vi mer eller mindre kan sudda ut i Sverige i dag med hjälp av mamma/pappaledighet, mjölkersättning, dagis, barnbidrag och så vidare.Detta kommer nog med tiden att förbättra och jämna ut de oproportionerliga förhållandena mellan kvinnliga och manliga representanter inom politik, vetenskap och företagsvärlden. Det jag vill med denna insändare är att göra läsaren uppmärksam på att kvinnans roll som mamma har påverkat vår historia till att det ser ut som den gör idag och kommer att göra det i fortsättningen också.Denna ”nackdel”, sett ur en karriärseftersträvande synvinkel, kommer kvinnor att få fortsätta att dras med så länge mänskligheten existerar. Detta innebär således att mannen måste stötta kvinnan i allt och försörja familjen under denna period då kvinnan inte har möjlighet till att göra det.Efter denna period när båda orkar så bör arbetet fördelas jämt igen och båda ska kunna ägna sig åt sin strävan att nå sina personliga mål, men aldrig på barnens bekostnad. Kom ihåg att välmående barn är ett mål i sig och kan inte uppnås från en arbetsplats.
