Broderskaps ordförande,
Peter Weiderud, summerade i sin krönika (Dagen 31/1) folkmorden under 1900-talet och kom fram till att de var fyra (4). Förintelsen i Nazityskland fanns givetvis med – den var huvudtemat för hans slutsats att vi måste lära av folkmorden och förebygga upprepning – samt Turkiets utplåning av minst 1,5 miljoner armenier i början av seklet jämte ytterligare två folkmord: Pol Potregimens i Kambodja 1975 och det som ägde rum i Rwanda 1994.Summa summarum ”bara” fyra (4) – enligt Weiderud, som tidigare också varit utrikeschef i Svenska kyrkan och ännu tidigare, enligt uppgift, kandiderat på en lista för vänsterpartiet-kommunisterna, som Lars Ohlys parti då kallade sig. Förhåller det sig möjligen så att ränderna från den tiden inte gått ur?Han ”glömde” nämligen de i särklass värsta folkmorden genom tiderna, vad gäller antalet mänskliga offer: Stalins och Maos, de kommunistiska diktatorerna, varav åtminstone den senare hyllades av stora delar av kultureliten och sågs i jättebildformat i 1970-talets demonstrationståg på gator och torg i vårt land. Att de båda var ansvariga för – enligt historikerna – sammanlagt omkring 140 miljoner människors död (Mao 80 miljoner och Stalin 60) gör deras offer till mer än sex (6) gånger fler än Nazitysklands!Lägg därtill dödandet av 1,7 miljoner människor i det kommunistiska Vietnam, det som de svenska demonstranterna hyllade, och lika många i Nordkorea och kommunismens blodbesudlade regimer framträder i en förfärande dager.Att Peter Weiderud förtiger dessa regimers folkmord är synnerligen anmärkningsvärt och föranleder på allvar frågan om han är en revisionist – i varje fall en person som inte vill höra talas om vad som skett i kommunismens och socialismens namn?
Under alla förhållanden
är en förklaring på sin plats av honom, särskilt som han är den främste företrädaren för de kristna socialdemokraternas organisation. Ty aldrig kunde väl Dagenläsarna tro att Stalins och Maos fasansfulla brott skulle utelämnas i en summering av 1900-talets folkmord!Ändock har under de senaste åren en tämligen omfattande dokumentation kommit, som avslöjar vad som dolde sig bakom de kommunistiska och socialistiska staternas officiella kulisser och som Weiderud inte är okunnig om: Anne Applebaums relativt färska skildring av fasorna och döden i Gulag, den brittiske historikern och journalisten Simon Sebag Montefiores uppmärksammade biografi om den röde tsaren och hans hov, det vill säga Josef Stalin. Författaren har grävt i tidigare stängda arkiv och visste bland annat att berätta hur diktatorn själv oavbrutet undertecknade dödslistor med tusentals namn, bland annat för att utfärda dekret om ”kvoter” för att avrättningarna skulle uppfyllas.Den amerikanske forskaren R J Rummel, ofta åberopad av Per Ahlmark i hans böcker om demokratin som det bästa medlet mot övergrepp och maktmissbruk, har ägnat många år att försöka kartlägga diktaturerna.
I Staffan Skotts
bok ”Aldrig mer!” som handlar om kommunismens folkmord och brott mot mänskligheten, nämns att det under 1900-talet har förekommit fjorton (14) fall av megamord, vilket innebär folkmord på sammanlagt mer än en miljon människor! Fjorton i stället för fyra, som Weiderud har fått dem till!Under senare år har demonstrationer mot nazism, rasism och främlingsfientlighet ägt rum i olika orter i vårt land. Det är utmärkt! Men det saknas alltid ett par ord på plakaten: ”kommunism” och ”socialism”.Håller Peter Weiderud med om att vi också måste säga lika kraftfullt och bestämt nej till dessa ”ismer” som de förstnämnda? Om svar anhålles!
Bengt Olof Dike,journalist, kyrkomötesombud 1989–2005.
Svar direkt: Även kommunismens terror är värd avsky och förakt
Bengt-Olof Dike kritiserar
mig för att vara selektiv i urvalet av folkmord. I krönikan valde jag definitionen i Folkmordskonventionen antagen av FN Generalförsamling 1948. Där definieras folkmord som brott riktade mot en nationell, etnisk, genetisk eller religiös grupp, i syfte att utplåna hela eller delar av gruppen.Jag lyfte fram de fyra massakrer under 1900-talet de flesta kallar folkmord – Turkiets mot armenierna, Nazitysklands gentemot judar och romer, Röda Khmerernas mot kambodjaner och hutu-regimen mot tutsier i Rwanda. De flesta av de ”ismer” Dike refererar till finns företrädda bland dessa regimer.Det finns andra massakrer, till exempel den riktad mot muslimer i Bosnien för tio år sedan eller dagens brott mot afrikaner i Darfur, som ibland kallas folkmord. Här är frågan om dessa grova MR-brott och etniska rensningar anses systematiska nog att kvalificera inom definitionen.Vad gäller Stalins terror och de många miljoner kineser som dog till följd av kommunismen så brukar de inte beskrivas som folkmord, därför att de inte var brott riktade mot ett specifikt folk med syfte att utplåna detta. Dessa vedervärdiga brott riktade sig mot oliktänkande eller oönskade och är självklart värda all vår avsky och förakt.
Begreppet folkmord utgår
från den drabbade gruppen. När folkmord är konstaterat utlöses ett ansvar från det internationella samfundet till undsättning. Dessa politiska konsekvenser är också skäl att vara varsam med definitionen.Även om många allvarliga MR-brott, etniska rensningar och politiska massmord inte ryms i den snäva definitionen, måste vi självklart bekämpa dem med all kraft. Kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och tolerans är det viktigaste vaccinet också här.
Peter WeiderudOrdförande, Broderskapsrörelsen
