Det är möjligt
att Christian Braw har rätt när han (Dagen 8/3) hävdar att ingen kallat ärkebiskopen ”varulv”. Däremot vet jag bestämt att åtskilliga troende beskrivit honom som en ”ulv i fårakläder”. Och jag skulle tro att meningen med denna skrämmande metafor är ungefär densamma som med ungsocialisternas reinfeldtska varulv, nämligen att också skenbart barnafromma och oskuldsfulla ledargestalter när det kommer till kritan kan ha ganska farliga förändringar på sitt program.Jag håller med Christian Braw i mångt och mycket. Vi måste i kyrkokampen lika väl som i politiken se människan bakom rollen och undvika att demonisera meningsmotståndare. ”Vi har en kamp inte mot kött och blod”. Och i ärkebiskopens fall gäller kanske även Skriftens ord om att ”mot en hövding i ditt folk skall du inte tala hårda ord”. Vi ska be flitigt för hans själ och för den kyrka han representerar.Samtidigt tycker jag nog att även rätt frän kritik och satir kan ha sitt berättigande. Reinfeldt får faktiskt tåla varulvsmetaforen (däremot inte den anonyma, förtalande e-postkampanjen) och Hammar att bli liknad vid en mera ”vanlig ulv”.
Även vår Frälsare
använder ju djurliknelser rätt flitigt, ibland också med nedsättande innebörd. När han inte säger ”huggormars avföda” så kallar han Herodes ”den räven”. Och så yttrar han de klassiska orden: ”Ta er till vara för falska profeter, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar.”Vi kan nämligen inte vänta med att kraftfullt ta avstånd från exempelvis falska profeter tills vi möter sådana som ryter och som personer är osympatiska. För då kan det vara för sent – om det alls någonsin blir aktuellt.
