Jag arbetar på ett äldreboende. De som bor där börjar tappa sina förmågor och funktioner mer och mer. Men en sak har jag märkt, att trots oförmågor och nedsatta funktioner, så kan många av dem le. Att möta ett leende av en av de här tanterna eller farbröderna är något fantastiskt. Jag blir glad och varm inombords, och det tror jag alla mina kolleger kan instämma i.Fast att de kanske är helt beroende av vår hjälp, kan det vara de som hjälper oss att orka en dag till. Det kan vara ett väldigt tungt jobb att arbeta med dem som tappar sina förmågor och är helt beroende av andra, men deras leenden gör att det är roligt att gå till jobbet, att vi orkar trots att det är tungt. Det är klart att vi också behöver andra resurser för att orka vårt jobb, men leendena gör ändå jobbet lättare.Att möta en kollegas leende är också väldigt betydelsefullt. Det gör arbetsdagen lättare.I min närhet finns barn med funktionshinder, dessa barn har också betytt så mycket för mig med sina leenden. Leenden som gett mig glädje i mitt hjärta och gett mig kraft. Och barns leenden över huvudtaget är en verklig glädjekälla.Att möta varandra med leenden, sätter guldkant på tillvaron och hjälper oss leva i en värld som ofta är svår och tung.Låt oss skapa en ”leende-epidemi”.
