För 150 år
sedan eller mer, i det förindustriella samhället, var det självhushållning som gällde: Man tillverkade sin egen räfsa, vävde sina egna tyger, ystade sin egen ost. Därefter har den tekniska utvecklingen gått med raketfart: Vi har drivit arbetsdelningen allt längre, med ett kraftigt ekonomiskt uppsving som följd.För ungefär ett sekel sedan började vi upptäcka att fördelarna med arbetsdelning var så stora att vi kunde ta ut skatt - skatten hade tidigare varit jämförelsevis försumbar. Även med skattepåslaget var det billigare och bättre att anlita specialisten än att göra själv. Efter en tid tyckte vi att vi kunde ta ut lite mer skatt, den kunde ju användas till så mycket bra. Snart blev det ytterligare en liten skatteökning, den var ju så liten. Och sen en till.Plötsligt står vi där och undrar: Köpa av specialisten, eller göra själv? Skatterna gör att det blir billigare att göra själv. Vi är på väg tillbaka till självhushållning!
Själv tog jag
i somras ut en extra semestervecka för att kunna lägga om taket. Jag hade gärna bett en snickare göra jobbet, och själv gått till mitt eget jobb - där jag trivs och är mer produktiv. Men skatterna gjorde det omöjligt. Så i stället för en hantverkare som har all utrustning och får jobbet gjort i en handvändning, står jag där och klurar, plågar brädgårdens personal med tusen frågor, skaffar mig alla gör-det-själv-verktygen, slår mig på tummen.Det är inte bara i byggbranschen det på grund av skatterna blir billigare att göra själv. I många fall är vi så vana vid prisnivån att vi inte ens tänker på alternativet som skatterna tränger bort. Ta taxi? Gå till frisören eller be sambon om hjälp? Storstädning hemma?Den exploderande gör-det-själv-trenden, tillsammans med svartjobbens ökning, visar att skatterna i dag upplevs som alltför höga.
Skatteavdraget på lönebeskedet,
plus ungefär lika mycket till som arbetsgivaren betalar för min räkning, plus moms, fastighetsskatt, energiskatt och alla punktskatter - summan är inte blygsam. Hur har skatterna blivit så här höga?En förklaring är tillvänjningen, att ökningen har skett i många små steg. En annan förklaring är att de som talat sig varma för skattehöjningarna har varit så fokuserade på de goda reformerna, och glömt bort helheten, summan av alla skattehöjande beslut.
Problemet med helheten
har inte haft samma lyskraft som reformerna. Samma kan sägas om myllret av ”småkostnader” för utredningar, statliga verk och satsningar av alla de slag.Vi behöver en skattesänkning! Men den behöver inte vara dramatisk, vi vill ju ha kvar en rimlig välfärd. Jag skulle vilja se en beslutsamhet att på sikt sänka det totala skattetrycket, kanske med försiktiga 4 procentenheter på en tioårsperiod. Det skulle skapa hopp om en utveckling åt rätt håll!
