Jag går sista året
på gymnasiet i en friskola i Göteborg. Där läser jag musik och är aktiv i en kristen skolgrupp som vi startade när vi började. Många av våra lärare är troende och stödjer vår verksamhet och det gör även styrelsen för skolan.Men det som jag och många med mig anser är tråkigt är att det är ett faktum att gamla traditioner ändras eller försvinner helt. När jag frågade rektorn, som har det yttersta ansvaret, så blev jag inte klokare av hans svar att man måste sträva efter att få skolan politiskt och religiöst oberoende.Jag har några tydliga exempel i min skola som jag efter samtal med elever på andra skolor ser som en generell trend. Vissa av de saker jag tänker ta upp kan man fråga sig om de är oberoende.Det första jag tänker på är att skolavslutningen flyttats från Masthuggskyrkan till Flunsåsparken. Anledningen var att prästen hade berättat en historia om en pojke som hade en mamma och en pappa (kärnfamiljen), samt att han välsignade oss inför sommaren.Vi sjunger inte längre andra versen på ”Den blomstertid” och i andra sånger där Gud nämns så har detta censurerats i form av ord som till exempel liv, vilket i sig är ett väldigt passande ord. Välsignelsen är utbytt mot ett skämt.
Nästa sak är
att julavslutningen är flyttad från Lundby nya kyrka till en lokal i Friskis och svettis vid Eriksberg. Ingen präst, utan detta är utbytt mot lärarspex.Här finns det fortfarande tendenser till att man kan sjunga låtar med inslag av vad man i folkmun kallar religiositet, även om jag gissar att julavslutningen i år kommer att vara fri från det.
60 procent av
de som svarat på Dagens fråga i Dagen 1/11 tror inte att skolan kommer att sluta fira sina högtider i kyrkan. Jag som går där och ser det inifrån vet att det är mycket värre än så. Utvecklingen går spikrakt nedåt. Jag vet hur mycket som hänt på bara två år.Sveriges skolor och ungdomar som går i dem behöver era böner. Alla som vakar med öppna ögon ser vart vi är på väg. Det är nu vi har tid att vända på steken så att utvecklingen kan byta riktning. Jag vill att mina barn ska växa upp i ett bättre samhälle än vad jag gjort.
