I Dagen den
14 november skriver Per Landgren (kd) om sin motvilja mot stamcellsforskning. Tyvärr far han med osanning i artikeln. Han påstår bland annat att forskarna vill korsa människor med kor, och vill ge sken av att forskningen vill skapa nåt slags hybrider mellan människor och djur. Så är naturligtvis inte fallet.Det hela handlar om att använda material från kor i laboratoriemiljö för att på bästa sätt odla fram mänskliga embryonala stamceller för forskning. Inte att föda upp märkliga varelser hämtade ur någon fantasyroman.Tyvärr föreligger mycket okunnighet och fördomar om vad stamceller egentligen är. De är inte några individer, som Landgren försökte hävda i en radiodebatt mot mig nyligen. Tvärtom, själva definitionen på stamceller är att de ännu inte börjat utvecklas åt något specialiserat, än mindre mänskligt håll.Tvärtom kan en stamcell ses ungefär som ett dataprogram som beskriver hur alla nödvändiga celler i en människa fungerar. Men programmet har ännu inte körts, det är det som är hela poängen med stamceller. Tekniken är i stället att programmet, med hjälp av forskarna, kan köras så att de producerar njurceller, leverceller eller andra organceller för att bota människor med i dagsläget obotliga sjukdomar.
Stamcellerna hade
inte heller utvecklats till foster, om man inte hade använt dem i stamcellsodlingar för forskning. I stället skulle de kastats i avfallshinken. Vid till exempel provrörsbefruktningar, en teknik som skänker barn till par som inte annars kan få barn, befruktar man alltid fler ägg än nödvändigt. Från de befruktade ägg som då inte används, kan stamceller odlas.Till saken hör också att stamceller utvinns ur en så kallad blastocyst, en cellklump stor som punkten i slutet av denna mening. Den innehåller ungefär 150 celler. Det kan jämföras med en flughjärna som består av ungefär 100 000 celler. Vi borde alltså ha större moraliska betänkligheter när vi smäller ihjäl flugan i sommarstugan än när vi forskar på embryonala stamceller.Kan man då inte argumentera så, att den fundamentala skillnaden är att blastocysten åtminstone principiellt kunde bli en människa, till skillnad från flughjärnans 100 000 celler. Dataprogrammet skulle kunna köras och producera en människa, inte en fluga.
Problemet är att
varje cell i vår kropp är en potentiell människa, om man ska tro den senaste forskningen inom den genetiska ingenjörskonsten. Varje gång vi kliar oss på armen, medverkar vi således till massmord.Den religiösa retoriken tycks också jämställa forskning på stamceller med aborter. som i de religiösas verklighet i regel ska vara förbjudet.Men den religiösa retoriken bryr sig inte ett dugg om den biologiska verkligheten, lika lite som den bryr sig om lidande. Det finns undersökningar som visar att ungefär hälften av alla påbörjade graviditeter resulterar i spontanaborter, utan att kvinnan ens vet om det. Ungefär 20 procent resulterar i missfall på olika stadier. Detta leder till den beklämmande slutsatsen, att om gud finns, så är gud den mest frekventa abortören av alla och i den religiösa kontexten är denna gud därmed djupt omoralisk. Resonemanget är förstås befängt.Forskarna anser att stamcellsforskningen ger oss stora möjligheter att kunna bota sjukdomar som till exempel Alzheimer, Parkinsons sjukdom och ALS. Enbart i Sverige dör 200 människor av ALS varje år.Låt oss anta att de religiösa föreställningar om stamcellsforskning som bland andra Landgren företräder, försenar utvecklingen av botemedel med tio år. Då kommer tvåtusen människor att dö helt i onödan enbart i Sverige.Den humanistiska etiken accepterar inte ett sådant synsätt. Vi är skyldiga att värna om människors liv. Att avstå från stamcellsforskning på grund av irrationella och religiösa föreställningar vore djupt omoraliskt.
Landgren påtalar
också risken att den rika västvärlden utnyttjar fattiga människor i tredje världen för medicinska syften. På den punkten är vi fullständigt överens. I dag existerar en otäck och etiskt oacceptabel handel med organ i världen. Fattiga människor säljer delar av sin kropp för att kunna överleva. Det ska ingen människa behöva göra. Detta är ytterligare ett skäl att bejaka stamcellsforskningen. Det är bättre att odla leverceller på ett laboratorium, än att köpa en lever från en fattig donator.Stamcellsforskning släcker inget mänskligt liv. I stället är forskningen ett direkt resultat av den medicinska vetenskapens ambition att rädda och skänka liv. Det är fullständigt oacceptabelt och djupt omoraliskt att sådan forskning hindras av religiös vidskepelse och fundamentalism.
Gränsen mellan
tro och vetenskap måste hållas mycket skarp. Organisationer som anser att man bör tro på övernaturliga väsen runt omkring oss, får inte tillåtas styra vetenskapens villkor. Förnuft och sakliga skäl måste alltid ha företräde.Precis som insikten om att demokrati inte är givet, utan alltid måste försvaras, blir det alltmer tydligt att upplysningstidens ideal allt oftare hotas av en tilltagande trend av religiös vidskepelse. Det är en mycket osympatisk utveckling som kan få allvarliga konsekvenser för enskilda individer och samhället.
