Josefine Larsson skriver ett brandtal mot humor på insändarsidan 31 oktober.Jag är inte kristen, är uppväxt i en okristen familj och känner inte särskilt många kristna. Min kontakt med kristendomen har ända upp i vuxen ålder, som för de flesta sekulariserade svenskar, handlat om en och annan begravning (om man bortser från de första två sekunderna av Helgmålsbön, innan vi hittar fjärrkontrollen). Jag är ledsen att säga det, men för oss ickekristna svenskar är kristen tro alltså starkt förknippad med döden. Om det är den bild ni kristna vill förmedla har ni lyckats och kan lugnt fortsätta som tidigare.
Efter att jag som
ståuppkomiker fick tillfälle att uppträda för en samling präster inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen bestämde sig jag och min kristna kollega Mackan Andersson för att skapa en ståuppkomisk föreställning om tro och tvivel som vi kallar ”Korsord - ett korståg för humor”.Efter flitigt turnerande över hela landet har vi mött alla typer av reaktioner. En del tycker att det är stötande att jag som ickekristen tillåts stå framför krucifixet i deras kyrka och på ett humoristiskt sätt ifrågasätta Jesu existens. Dock hade vi lagt ner kyrkturnéerna för länge sedan om inte de allra flesta tvärtom stimulerats av att få sin religion recenserad med glimten i ögat av en utomstående.Många gånger har kyrkor också använt korsord i sammanhang där ännu inte kristna finns med, som i vuxendialog-, alpha- och konfirmationsgrupper.
Jag må vara lekman
på religionsområdet, men tro mig på mitt ord som professionell humorist - humor utan hjärta blir inte bara elak, den blir inte särskilt rolig heller. Josefine Larsson har fel när hon hävdar att skämtande om en företeelse är liktydigt med respektlöshet.Jag har jobbat som ståuppkomiker sedan slutet av nittiotalet och anser inte att mitt yrke går ut på att åka runt och förolämpa folk. Däremot skulle det utan tvivel verka både respektlöst och oengagerat att uppträda för exempelvis en yrkeskår utan att med ett ord kommentera detta, oavsett om det handlar om rörmokare eller präster.Jag skulle aldrig skämta om en utsatt och försvarslös person eller grupp. Men kristendomen ska väl kunna ta det, jag trodde att ni hade Gud på er sida. Eller?
