Svar till Berit Bylund som i Dagen 14 november uppmanar kristna att våga erkänna när händelser saknar mening:Så vitt jag vet har kyrkan aldrig hävdat att allt som händer har en mening. Enskilda har gjort det, men Bibeln gör det definitivt inte. Tvärtom är ju Bibelns lära att synd, ondska, lidande och död inte var Guds plan och har kommit in i världen mot Guds vilja. Vi lever nu i en trasig värld, en värld ”lagd under förgängelsen” och vi har del i denna trasighet.
Det finns
ingen mening med synden, Gud vill den inte och står aldrig bakom den. Det finns inte heller någon mening med döden. Vi dör alla någon gång och Bibeln framställer det aldrig som något gott eller meningsfullt.Däremot kan Gud i sin makt använda det som händer så att det ”samverkar till det bästa” för dem som lagt sitt liv i hans händer. Det tydligaste exemplet är väl Josef; han såldes som slav av sina avundsjuka bröder och fick lida mycket på grund av människors ondska. Men Gud räddade honom och lät honom bli till räddning för både Egypten och Israel under hungersnöden. När Josef konfronteras med sina bröder säger han: ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till gott, för att låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid liv.”Det onda var inte Guds plan och vilja men han vände det till något gott. Ett liknande exempel finner vi i evangelierna när Jesus botar en blindfödd man. Lärjungarna frågar vem som syndat, han eller hans föräldrar. Jesus svarar att ingen av dem syndat utan ”så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom”.
Jesusanvändesig
av något ont och i sig meningslöst för att ge oss ett prov på, en försmak av, Guds härlighet.Till och med det värsta onda, döden, som aldrig varit Guds vilja med någon, använder Gud för att föra oss ut ur den trasiga världen och in i sin nya, hela värld där det inte finns någon synd eller något lidande.Allt sökande efter mening med det onda är alltså meningslöst, men mitt i lidandet kan vi finna en mening som är bortanför det onda. Det är jag säker på.
