Den folkpartistiska
riksdagsledamoten Anita Brodén har genom sin debattartikel i Dagen den 1 februari sällat sig till skaran av debattörer som genom en falsk verklighetsbeskrivning, medvetet eller omedvetet, försöker påverka opinionen att ta parti för en orättfärdig sak, nämligen att förneka Israels rätt till områdena väster om Jordanfloden. Hon går så långt att hon betecknar de israeliska bosättningarna på Västbanken som ”stöld av annans mark”.
Det har aldrig funnits något palestinskt folk eller någon palestinsk statsbildning. Det brittiska ”mandatet Palestina” omfattade efter första världskriget området väster om Jordanfloden och nuvarande Jordanien samt Gazaremsan. Under mandatperioden var ”palestinier” en slags medborgarbeteckning på de judar, araber, turkar, armenier, druser och andra folk vilka bodde inom mandatets gränser.
Myten om ”palestinier” och ”det ockuperade Palestina” är en stor historiebluff och en täckmantel för vissa arabstaters och muslimska terrororganisationers yttersta mål att utplåna Israel.
Enligt McMahon-Hussein-överenskommelsen 1915 utlovades området öster om Jordanfloden till den arabiska befolkningen medan judarna enligt Balfourdeklarationen 1917 skulle tillerkännas området väster om Jordanfloden. Löftet till araberna uppfylldes 1922 genom bildandet av det autonoma emiratet Transjordanien som sedermera 1946 blev det självständiga kungadömet Jordanien, medan löftet till judarna aldrig infriades.
Det har aldrig funnits något palestinskt folk eller någon palestinsk statsbildning. Det brittiska ”mandatet Palestina” omfattade efter första världskriget området väster om Jordanfloden och nuvarande Jordanien samt Gazaremsan. Under mandatperioden var ”palestinier” en slags medborgarbeteckning på de judar, araber, turkar, armenier, druser och andra folk vilka bodde inom mandatets gränser.
Myten om ”palestinier” och ”det ockuperade Palestina” är en stor historiebluff och en täckmantel för vissa arabstaters och muslimska terrororganisationers yttersta mål att utplåna Israel.
Enligt McMahon-Hussein-överenskommelsen 1915 utlovades området öster om Jordanfloden till den arabiska befolkningen medan judarna enligt Balfourdeklarationen 1917 skulle tillerkännas området väster om Jordanfloden. Löftet till araberna uppfylldes 1922 genom bildandet av det autonoma emiratet Transjordanien som sedermera 1946 blev det självständiga kungadömet Jordanien, medan löftet till judarna aldrig infriades.
När britterna lämnade
mandatet i maj 1948 blev området vad som folkrättsligt kallas ”terra nullius” det vill säga utan rättslig status. Idet läget utropade judarna sin självständighet och den 14 maj 1948 bildades staten Israel och tillerkändes därmed rätten till territoriell integritet och politiskt oberoende.
Omedelbart därefter
anföll sex arabstater Israel i syfte att utplåna den nya staten. De landområden som arabstaterna då erövrade var ogiltiga eftersom de erövrats genom aggressionskrig. Jordanien kunde därför inte framställa folkrättsligt giltiga anspråk på Västbanken och följaktligen inte heller ge bort området till någon annan.
1967 erövrade Israel Västbanken och Gazaremsan i preventivt självförsvar. Dessa områden var då fortfarande att beteckna som ”res nullius” eftersom de som kontrollerade dessa områden saknade den legitima makten när Israel övertog kontrollen.
1967 erövrade Israel Västbanken och Gazaremsan i preventivt självförsvar. Dessa områden var då fortfarande att beteckna som ”res nullius” eftersom de som kontrollerade dessa områden saknade den legitima makten när Israel övertog kontrollen.
För att ett
område ska kunna betecknas som ockuperat måste den legitima makten ha övergått till ockupanten. Men eftersom Jordanien eller ”palestinierna” aldrig haft den legitima makten över Västbanken föreligger alltså inte någon israelisk ockupation av Västbanken, utan man har istället den främsta rätten till detta område. Detta gäller med ett undantag, nämligen de så kallade A-områdena enligt Osloavtalet, vilka i huvudsak handlar om de stora städerna på Västbanken och större delen av Gazaremsan.
Israel är alltså
i sin fulla rätt att etablera nya bosättningar på Västbanken så länge det inte sker inom de så kallade A-områdena.
Självklart bör man se till båda parters rätt i konflikten. Men det ska inte ske till priset av att Israel ska tvingas avstå från det som rättmätigt tillhör dem.
Självklart bör man se till båda parters rätt i konflikten. Men det ska inte ske till priset av att Israel ska tvingas avstå från det som rättmätigt tillhör dem.
