Debatt

Omöjligt tiga ihjäl sverigedemokraterna

Trots att sverigedemokraterna
företräds av 281 främlingsfientliga fritidspolitiker i 144 kommuner är det få demokratiskt sinnade kommunpolitiker som sätter sverigedemokraterna på plats. Och bland partiledarskiktens mer namnkunniga är tystnaden total.
Kristdemokraten Anne Catrine Hedman tog dock till orda (Dagen 28/2) och intar därmed platsen som ett viktigt och välkommet föredöme. Hon säger som det är: Sverigedemokraterna döljer sin främlingsfientliga ideologi bakom en förledande populism.
Anne Catrine påminner oss om att ideologi och varje politikers individuella värderingar har praktisk betydelse. Utan ideologisk och moralisk kompass är politikern en person med ett blött finger i luften.
Sverigedemokrater sätter
gärna upp sitt blöta finger i luften. Särskilt där det blåser osäkerhet, rädsla och missnöje. Deras strategi är att hålla med och att aldrig avslöja sitt egentliga mål.
Att gå i bräschen mot främlingsfientligt tankegods borde vara självklart. Men många tvekar. Det räcker inte längre med att tiga ihjäl, inte ens med att bemöta sverigedemokraterna. De etablerade partierna måste mobilisera till strid för det öppna samhället och de demokratiska grundvärderingarna.
När hörde vi sist en offensiv på den planhalvan? Demokratin är inte ett statiskt tillstånd utan en erövrad frihet som är allas vår gemensamma angelägenhet.
Man ska vara medveten om att integrationsproblem i ett individuellt medborgarperspektiv oftast är konsekvenser av en sedan länge bristfälligt förd politik: otillräcklig flexibilitet på arbetsmarknaden, kontraproduktiva bidragskonstruktioner, förbud mot att få äga sin bostad i utpekade kommunala bostadsbestånd, senfärdigt och urholkat rättväsende med mera.
Den som själv kommit till korta - privat, på arbetet eller i det offentliga - kan i värsta fall tolka bristerna som konsekvenser av någon slags etnisk obalans. För rasister blir samma brister en välkommen möjlighet att locka vilsekomna själar med grumliga argument om etniska spänningar och för många invandrare.
När etablerade politiker
debatterar en orättvisa eller brist, är ryggmärgsreaktionen sällan att ignorera en kritik eller ett initiativ som innehåller en kärna av relevans. Då litar de på sina argument och betror väljarnas omdöme. I praktiken innebär det i fallet sverigedemokraterna att granska förrädiskt tal i fulläktige och - därutöver - fördomsfullt agerande utanför fullmäktigesalarna.
Sverigedemokrater får inte stå oemotsagda när de torgför felaktiga fakta, kränkande omdömen och unkna vanföreställningar. Sverigedemokraterna tolkar tacksamt de etablerades tystnad som fega undanflykter. Sverigedemokraterna är inte bara hycklande, rasistiska och brottsbelastade, de är också konspiratoriska.
Fritids- och heltidspolitikerna,
som rör sig närmast väljarna, har därför ett särskilt vardagsansvar. Det som ännu ses som stolliga påståenden och frågor av flertalet är för vissa inbillade sanningar.
Inbillade sanningar ska ifrågasättas och kullkastas varhelst de finns. Jag hoppas många slår följe med Anne Catrine Hedman.
Fler artiklar för dig