Dagens klurigaste fråga lyder:
Är Svenska kyrkan fortfarande heteronormativ eller inte?
En sak är säker: från och med 2007 har kyrkan förbundit sig att i alla sina församlingar viga den medlem som så önskar först med en av samma kön, nästa gång med en av motsatt och slutligen återigen med en av samma. Om död eller skilsmässa mellankommit. Där råder inga tolkningssvårigheter: i praxis får ingen heteronormativitet finnas kvar.
Men samtidigt har somliga av biskoparna åtminstone tidigare (se Kyrkans Tidning 13/04) hävdat att ”det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja”. Och det skulle ju kunna tolkas som att man fortfarande menar att de som kan välja - bisexuella alltså - ska söka sig en livspartner av det motsatta könet. Vilket ju vore heteronormativt i ordets egentliga bemärkelse, även om ordet numera idiotdefinieras som ”tron att alla är heterosexuella”.
En sak är säker: från och med 2007 har kyrkan förbundit sig att i alla sina församlingar viga den medlem som så önskar först med en av samma kön, nästa gång med en av motsatt och slutligen återigen med en av samma. Om död eller skilsmässa mellankommit. Där råder inga tolkningssvårigheter: i praxis får ingen heteronormativitet finnas kvar.
Men samtidigt har somliga av biskoparna åtminstone tidigare (se Kyrkans Tidning 13/04) hävdat att ”det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja”. Och det skulle ju kunna tolkas som att man fortfarande menar att de som kan välja - bisexuella alltså - ska söka sig en livspartner av det motsatta könet. Vilket ju vore heteronormativt i ordets egentliga bemärkelse, även om ordet numera idiotdefinieras som ”tron att alla är heterosexuella”.
Dessutom försöker
biskoparna som bekant fortfarande reservera begreppet ”äktenskap” för tvåkönade relationer, vilket torde bli svårt när riksdagen snart inför en könsneutral äktenskapsbalk. Det rör ju en definitionsfråga, men den här typen av biskoplig språkvård kan lätt uppfattas som en rest av heteronormativitet. Är den det?
Jag har även apropå kyrkomötets välsignelsebeslut hört förklaringen att ”det inte är sexualiteten man lovar välsigna, utan kärleken och troheten.” Med hänvisning till högsta biskopliga ort. Men visst måste det handla om sexualiteten också; vad är det annars folk har bråkat om?
Jag har även apropå kyrkomötets välsignelsebeslut hört förklaringen att ”det inte är sexualiteten man lovar välsigna, utan kärleken och troheten.” Med hänvisning till högsta biskopliga ort. Men visst måste det handla om sexualiteten också; vad är det annars folk har bråkat om?
Jag och andra föräldrar,
RFSL och EKHO, EFS och vänkyrkor är säkert intresserade av om Svenska kyrkan fortfarande är heteronormativ gentemot dem som kan välja. Eller om den menar att alla vuxna sexuella relationer är likaberättigade om de inramas av kärlek och trohet. Någon av de mer tänkande biskoparna får gärna försöka svara. Eller borde jag fråga en politiker som Olle Burell?
