Jag läser Expressen
från den 2 juni 2007. Förstasidan basunerar ut att ”Svensk kvinnlig direktör fick barn efter kärleksaffär med 12-åring”. Ingressen berättar att ”Kvinnan har under flera års tid haft en kärleksaffär med en minderårig pojke”.
Upprinnelsen till artiklarna om kvinnlig pedofili är ett fall där en svensk kvinna dömts till fängelse för sexuellt utnyttjande av barn. Barnet i fråga var en då tolv år gammal pojke. Men vad händer när en tidning år 2007 i vårt upplysta Sverige ska publicera detta? Med trycksvärtans hjälp benämns det inträffade som en kärleksaffär. Om mötet mellan pojken och kvinnan beskrivs att ”kärlek uppstod” dem emellan.
Tidningen tycks falla i ett dike fyllt av förlegade och farliga föreställningar. I stället för att benämna övergreppen vid sitt rätta namn väljer man beskrivningar vilka förmildrar brottet och framställer offret som jämställd part.
En i sammanhanget tillfrågad rättspsykiatriker beskriver att kvinnliga pedofiler vanligen tror sig ha en kärleksrelation med de minderåriga pojkar de förgriper sig på. Verkligheten, säger hon, är dock att det handlar om utnyttjande och att de unga pojkarna genom övergreppen skadas för livet.
Upprinnelsen till artiklarna om kvinnlig pedofili är ett fall där en svensk kvinna dömts till fängelse för sexuellt utnyttjande av barn. Barnet i fråga var en då tolv år gammal pojke. Men vad händer när en tidning år 2007 i vårt upplysta Sverige ska publicera detta? Med trycksvärtans hjälp benämns det inträffade som en kärleksaffär. Om mötet mellan pojken och kvinnan beskrivs att ”kärlek uppstod” dem emellan.
Tidningen tycks falla i ett dike fyllt av förlegade och farliga föreställningar. I stället för att benämna övergreppen vid sitt rätta namn väljer man beskrivningar vilka förmildrar brottet och framställer offret som jämställd part.
En i sammanhanget tillfrågad rättspsykiatriker beskriver att kvinnliga pedofiler vanligen tror sig ha en kärleksrelation med de minderåriga pojkar de förgriper sig på. Verkligheten, säger hon, är dock att det handlar om utnyttjande och att de unga pojkarna genom övergreppen skadas för livet.
Beskrivningen av
pojkars sexuella utsatthet tycks än i dag formuleras utifrån ojämställda och förvridna föreställningar om manligt kön och manlig sexualitet.
Det manliga könets privilegierade ställning osynliggör barnets såbarhet och behov av skydd. Detta kan inte tolereras och måste bekämpas. Vägen torde gå via medvetandegörande och reflektion.
Men i stället för jämställda och rättvisande beskrivningar av dylika brott, kan vi gång på gång se hur media, med ordval utifrån förlegade föreställningar, förmedlar att sexuellt kan mannen aldrig vara ett offer.
Lagstiftaren har tagit ställning, förövaren får bära sitt ansvar. När ska turen komma till det fria ordets förvaltare att stå upp för en jämställdhet och syn på barns rätt till skydd som håller i praktiken?
Det manliga könets privilegierade ställning osynliggör barnets såbarhet och behov av skydd. Detta kan inte tolereras och måste bekämpas. Vägen torde gå via medvetandegörande och reflektion.
Men i stället för jämställda och rättvisande beskrivningar av dylika brott, kan vi gång på gång se hur media, med ordval utifrån förlegade föreställningar, förmedlar att sexuellt kan mannen aldrig vara ett offer.
Lagstiftaren har tagit ställning, förövaren får bära sitt ansvar. När ska turen komma till det fria ordets förvaltare att stå upp för en jämställdhet och syn på barns rätt till skydd som håller i praktiken?
