I tre års tid har jag föreläst i ämnet "självbild". Utgångspunkten är att medvetandegöra de faktorer som påverkar hur vi ser på oss själva och att man faktiskt kan göra mycket själv för att få en sund och sann självbild. För att illustrera detta brukar jag använda mig av följande bild.
Vi har alla "negativa etiketter" på oss som vi ska försöka byta ut mot "positiva etiketter". Om någon har fått höra om sig själv att du duger inte till någonting, du är värdelös, du är ful, så kan personen försöka byta ut de negativa budskapen mot positiva som: du är en tillgång, du är värdefull, du är vacker.
Hur ser kristenheten på sig själv i dag? Har vi som kristna negativa etiketter på oss? Att vi är homofober, abortmotståndare, bakåtsträvare och glädjedödare? Vilka är det i så fall som har klistrat på dem? Stämmer det verkligen att vi är det de negativa budskapen säger, eller är vi oskyldigt feletiketterade?
Har vi börjat tro att vi är det som de negativa budskapen säger? Vad behöver vi i så fall göra för att byta ut de negativa etiketterna mot positiva?
Exempelvis: de som älskar alla slags människor, inte dömer, och behandlar alla lika. Livsbejakare som stöttar de svaga och utsatta, de som har en framtid och ett hopp. Livsnjutare.
Vad behöver vi i så fall göra för att börja tro på sanningen om oss själva? Det vill säga det Gud tänker om och har för avsikt med sin kyrka: "huvud, inte svans", "överläge inte underläge".
Det gäller det stora mysteriet som ska förändra världen genom villkorslös, utgivande och självuppoffrande kärlek.
