Tobias Bäckström gör i Dagen den 16 juli samma analys som flera andra tyckare i klimatfrågan den senare tiden. Man ställer energiproduktion mot matproduktion, och i detta val måste vi för de fattigas skull välja matproduktion. Detta kan verka solidariskt och riktigt och jag har ingen anledning att misstro denna solidaritet med världens fattiga, men problemet är djupare än så.
Om vi ska avstå biobränsleproduktion till förmån för livsmedelsproduktion måste vi även börja ifrågasätta det moraliskt riktiga i att använda produktiv jordbruksmark för att producera kött, alkohol, tobak, kaffe och så vidare. Vi måste även sätta stopp för utbyggnaden av våra städer på högproduktiv åkermark, och här närmar vi oss problemets kärna, nämligen vår överkonsumtion av det som jorden ger oss.
Om man i dag delar upp den yta av jorden som kan förse oss med det vi behöver - mat, kläder, byggmaterial, energi - och delar det på antalet invånare på jorden så får vi ungefär 1,8 hektar per person till vårt förfogande. För att tillgodose en genomsnittlig svensks konsumtion krävs det cirka 6,1 hektar, vilket innebär att om alla världens invånare skulle leva som vi svenskar skulle det krävas 3-4 jordklot, vilket är en omöjlighet. Vi måste fråga oss själva hur vi kan ta oss den rätten att konsumera så mycket mer än vad som är globalt hållbart.
Den enda rimliga slutsatsen som kan dras av dessa fakta, om man vill vara solidarisk med världens fattiga, kan inte vara antingen mat eller bränsle för oss i den rika världen, utan måste vara mindre av båda för att det ska räcka till alla. Vad är det som gör att vi aldrig lär oss? Hela tiden strävar vi efter mer, större, bättre, billigare, nyare, snyggare, häftigare, mer, mer och mer. Detta är inget nytt, människan har redan tidigare försökt och insett att lyckan inte finns i materiella lockelser. "Tomhet, idel tomhet", säger Predikaren. Hur många människor upplever inte Predikarens tomhet i dag, trots att vi har det bättre, materiellt sett, än någonsin tidigare.
Detta förhållande kan bara förklaras av att vi samlar skatter på jorden istället för i himlen. Att vi istället för att bara tillgodose våra behov i form av mat, kläder och tak över huvudet också göder våra begär. Ekonomerna har fått oss att tillbe tillväxtguden i stället för den levande Guden, och vi har hamnat i den situation som Paulus varnade Timotheos för. "Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande." (1 Tim 6:8-10)
Att vända om från vårt habegär skulle kunna dämpa den globala efterfrågan och därmed priset på globala produkter, inklusive livsmedel. Men kanske ännu viktigare skulle det kunna få enorma andliga konsekvenser om vi i väst vände oss bort från habegäret och mammon.
Debatt
