Resandet går som en röd tråd genom mänsklighetens historia. Mer, bekvämare och framför allt snabbare vill vi ta oss från en plats till en annan. Trenden är tydlig och ihållande. De tekniska innovationerna har avlöst varandra. Nya kommunikationsmedel har tillkommit samtidigt som befintliga fortsatt att utvecklas.
Ett av de stora kliven framåt togs när järnvägen under 1800-talet fick sitt genombrott i land efter land. I ett avlångt land som Sverige blev tågen en viktig utvecklingsfaktor som bidrog till att kitta samman nationen till ett enhetssamhälle. Det dåvarande statliga verket Statens Järnvägar hade en nyckelroll i samarbete med svenska storföretag, framför allt dåvarande Asea.
I dessa tider med ökat miljömedvetande finns goda förutsättningar för en ny expansionsfas. Längs norrlandskusten arbetar moderna rallare med Botniabanan, som kommer att göra det möjligt att resa från Stockholm till Umeå på mindre än sex timmar, med planerad förlängning ytterligare cirka 30 mil till Luleå.
Samtidigt växer det politiska stödet för nya gigantiska satsningar på särskilda järnvägar för extrema höghastighetståg. Sådana har redan byggts i andra europeiska länder medan man i Sverige länge hållit fast vid X2000-lösningen, inte fullt så snabba tåg som kan köras på vanliga järnvägsspår. Tre av fyra regeringspartier är entusiastiska för tanken medan moderaterna fortfarande uttrycker tveksamhet.
Sannolikt hade det varit klokare att fatta ett sådant redan under 1980-talet. Då hade vi redan kunnat resa med tåg från Stockholm till Göteborg på mindre än två timmar. Att politikerna valde en tveksam väg då är dock inget argument i dag.
Men ska mångmiljardinvesteringarna genomföras måste det finnas kvar ett förtroende för järnvägen och för SJ den dag de nya banorna är klara att tas i bruk. Prioritet ett för varje politiker som vill satsa på tåg som framtidens kommunikationsmedel är därmed att se till att SJ blir ett fungerande modernt trafikföretag med kundens bästa för ögonen.
De sanna skräckhistorierna florerar på nätet. Fortsätter det på detta vis finns alldeles för få resenärer kvar när det första höghastighetståget rullar ut från stationen.
