Med intresse tog jag del av Svenska kyrkans vandringsutställning "Made in Asia" med dess tolkningar av Kristus samt personer och händelser kring honom, när den visades i Gamla Uppsala kyrka. Våra västerländska tolkningar kan behöva balanseras mot de österländska, eftersom den kristna kyrkan har sitt ursprung i en västasiatisk, judisk miljö. Asiatiska och även afrikanska perspektiv står ofta närmare den bibliska tankevärlden än europeiska och amerikanska.
Evangeliet är till sitt innehåll evigt och oföränderligt. Det är svårt att förstå syftet med vissa påståenden i den annars instruktiva katalogen till den asiatiska utställningen, till exempel: "Mission kan vara att dela erfarenheter, snarare än att övertyga andra om att ens eget perspektiv är det enda rätta" (sid 30); bemötandet av "starka krafter ... som hävdar att Gud, Kristus, det goda, sanna och riktiga bara kan uppenbaras inom kyrkans hägn" och påståendet att man "monopoliserar Gud och det goda" och att "Guds son inte kan stängas in och ägas av kyrkan" (sid 34).
Här tecknas en nidbild av den övertygelse som fortfarande bärs upp av de flesta kristna samfund i vår tid. De sätter inte likhetstecken mellan Gud/Kristus och det goda/sanna/riktiga (i dessa ords allmänna betydelser) och har inte tagit monopol på Gud och det goda. Men det är uppenbart att Nya testamentets missionskallelse är given åt kyrkan, det vill säga nya förbundets gudsfolk.
Kristen mission har aldrig gått ut på att övertyga andra om att det västerländska perspektivet är det enda rätta utan att i ord och handling förkunna evangeliet om Jesus Kristus som Guds väg till oss och vår väg till Gud, som frälsningens enda grund. De bästa missionärerna är de som bygger på denna grund och samtidigt är angelägna om att anknyta budskapet till respektive folks kultur och situation.
