Rickard Alvarssons krönika på sista sidan av Dagen 7 oktober 2008, gör mig förvirrad. Han skriver en del som jag kan hålla med om, men en del som jag uppfattar som oförskämt. Jag börjar med det sistnämnda, där Rickard Alvarsson skriver " Frågan är dock om vi orkar anpassa vår skönt avslappnade söndagsförmiddagsunderhållning till det som krävs för att engagera de svårflirtade 80- och 90-talisterna."
En gudstjänst är absolut ingen underhållning. Det är mitt och vårt samtal med Gud. Liturgin ger mig ord som jag gör till mina och som jag riktar till Gud. Från Gud får jag budskap genom hans Ord, men även genom tilltal i form av musik, psalmer och predikan. Vad som krävs är således total koncentration, en mycket aktiv mental handling. Bön är ingen underhållning. Hela gudstjänsten är en bön. Eller rättare sagt en mängd parallella böner, såväl inom varje medvetande som i hela kollektivet tillsammans. Varje ord i texterna knyter ju an till något som är aktuellt för mig både som individ och som samhällsmedborgare. Så massor av parallella predikningar tänks ut i alla vakna kyrkobesökare.
Här kommer Rickard Alvarssons förslag om samtalspredikan in. Vi kunde ju dela med oss av våra predikningar, kanske före eller efter gudstjänsten. Om man gör det under gudstjänsten så förlorar man ju fokus.
Rickard Alvarsson tar upp vår sårbarhet och vårt behov av att vara ärliga med våra brister. I kyrkan finns ju den allmänna syndabekännelsen, som en del tycker är så skrämmande, men jag tycker att den är full av förlåtelse och förlossning.
Jag har aldrig varit på en laestadiansk gudstjänst, men där är det ju så att de vanliga människorna bekänner sina synder för varandra och uttalar syndernas förlåtelse för varandra.
Hur man sedan ska få 80- och 90-talisterna att sätta Gud och inte den egna upplevelsen i centrum, det vet jag inte. Kanske genom att vi delger varandra våra erfarenheter och samtalar om dessa i förhållande till vad Gud vill med våra liv.
Tack för din kommentar. Om du i min text läser in att jag önskar att våra gudstjänster i kyrkorna skulle bli mer underhållningsinriktade för att nå 80- och 90-talisterna har du missförstått mig helt. Om du läser noggrant kan du se att det är just underhållningen och korvstoppningen som vi i vår generation (80- och 90-talister) reagerar mot. Om vi vill ha in unga människor i kyrkan tror jag, precis som du, att mer interaktiva, öppna och ärliga gudstjänster är den viktigaste nyckeln.
