Bengt Sjöberg aktualiserar förtjänstfullt den 22 oktober läran om påvens ofelbarhet i lärofrågor ("ex cathedra").
Med all respekt för såväl påven som för Herrens moder, så finns det inget som helst stöd för vare sig ofelbarhet ex cathedra eller syndfrihet på respektive håll.
Aposteln Paulus slår undan benen för Marias syndfrihet, och därmed för den påvliga ofelbarheten ex cathedra, när han i Romarbrevet undervisar om rättfärdiggörelsen genom tron utan laggärningar.
Den enda tillstymmelse till stöd jag hittat för läran om Marias absoluta syndfrihet och "obefläckade avelse" är, förutom en tveksam och motsägelsefull fornkyrklig tradition, ganska kvasilogiska resonemang som borde innebära att även Marias mor behövde vara syndfri för att kunna avla och föda en syndfri dotter och så vidare ända tillbaka till Eva, vars syndafall därigenom plötsligt verkar ha motbevisats.
Hur Gud kunde födas in i ett syndigt människosläkte är verkligen i alla avseenden ett obegripligt under. Den del av Marias kropp som, befruktad av den helige Ande, bildade Jesus kropp var förvisso genast fullkomligt helgad genom Andens vidrörande.
Herren kunde ha gjort hela Maria syndfri alltifrån hennes avelse, men enligt Skriftens lära och vittnesbörd (jfr även mor Marias orättvisa beskyllning mot Jesus i Luk 2:48) gjorde han det inte.
Däremot är hon genom sin tro på Guds ord, och genom den rättfärdighet som kommer av tron, en underbar förebild för oss alla, ja, mitt i sitt unika moderskall också ett tecken och en symbol för hela Guds folk (jfr Upp. 12).
Verkliga ekumeniska framsteg på Skriftens grund torde nu kunna möjliggöras endast om såväl den ena som den andra dogmen återkallas, och Paulus undervisning i Romarbrevet 3 och följande kapitel inte längre motsägs av Vatikanen.
Då ska jag - och säkert många andra evangeliska kristna - med glädje erkänna biskopen i Rom som primus inter pares och en verklig pelare, ja klippa, i Guds församling.
