Jag har med stort intresse följt debatten om dopet i Dagen den senaste tiden. Detta är en mycket viktig och angelägen debatt, eftersom det inte bara handlar om hur vi ser på frälsningen utan också hur vi förhåller oss till varandra som kristna bröder och systrar.
Visst är det viktigt att hålla fast vid sina teologiska övertygelser, men jag tror inte att det gynnar Guds rike när vi avvisar dem som inte delar vår egen uppfattning i till exempel dopfrågan. Jag är djupt bekymrad över att så många församlingar utestänger andra kristna från församlingsgemenskapen, enbart för att man har olika dopsyn. Det finns dessutom en hel del missförstånd och missuppfattningar i detta ämne, vilket också visat sig i debattinläggen i Dagen.
Anders Henningsson skriver den 7 januari att barndopet är ett påfund av Luther. Detta är helt fel. Barndopet kan spåras ända tillbaks till fornkyrkan. Att vuxna som omvänt sig till kristendomen lät döpa sig råder det ingen tvekan om, men problem uppstod när den första generationens kristna fick barn. Skulle dessa döpas eller inte för att räknas som kristna? Vi vet från kyrkohistorien att man döpte hela familjer (inklusive små barn) redan på 150-talet. Barnen döptes på de vuxnas bekännelse. Detta följde också den judiska (bibliska) traditionen med omskärelse. Abraham och alla män i hans släkt omskars som vuxna, men därefter omskars de nyfödda gossebarnen.
Henningsson menar att dopet är långt mer än en symbolisk handling. Menar han då att odöpta inte är kristna alls, eller inte riktigt fullvärdiga kristna? Min 12-årige son som bekänner Jesus som Herre, men som ännu är odöpt - är han förlorad om han skulle dö i dag? Eller min barndöpte bror, är han inte kristen alls, eller inte riktigt fullvärdig kristen så länge han inte förnekar sitt barndop och låter omdöpa sig? Vad menar Henningsson annars med att dopet är långt mer än en symbolhandling? Rövaren på korset var inte heller döpt ...
För övrigt är hela frågan om dop som "biblisk" grund för medlemskap något bisarr - det svenska församlings-/föreningsmedlemskapet har ju i sig ingen grund i Bibeln. Var i Apostlagärningarna kan man läsa om ett föreningsmedlemskap med rösträtt, justerade protokoll, styrelsemöten och årsberättelser? Församlingstillhörighet handlar om en organisk gemenskap med människor - och hur kan vi utestänga andra kristna från den nådesgemenskapen? Jesus kallar oss att godta varandra såsom han har godtagit oss. Uppenbarligen godtog Jesus även den odöpta rövaren på korset. Skulle vi göra det?
