Enligt referat i Dagen den 9 juli hävdade forskaren Gunnar Samuelsson på ett seminarium under Hönökonferensen att "Jesus kan ha dött av ett romerskt spjut" och att "korset kanske inte alls var ett kors". Detta har han kommit fram till genom att studera korsfästelsestraffet under antiken. Fast han verkar inte riktigt övertygad om sin egen forskning. Artikeln avslutas nämligen med en brasklapp med innehållet att Samuelssons personliga tro är mer traditionell.
Man kan verkligen undra hur forskaren Samuelsson läser Bibeln. För även om bibeltexterna är mycket återhållsamma när det gäller skildringen av hur korsfästelsen i praktiken gick till kan vilken bibelläsare som helst enkelt konstatera, att Jesus måste ha spikats fast på korset. Aposteln Tomas, känd som tvivlaren, är den som allra mest övertygar oss om detta faktum: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte" (Joh 20:25). Det blev hans svar när nyheten om Jesu uppståndelse nådde honom.
Och när aposteln Petrus predikade på pingstdagen bekräftar han samma sak: "Han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom" (Apg 2:23).
Ett utombibliskt exempel på att evangeliernas skildring väl stämmer in på hur en korsfästelse kunde gå till ger fyndet av en mans skelett 1968 i en grav i Giva'a t ha-Mitvar, nära vägen till Nablus utanför Jerusalem.
I en benkista fanns resterna av en man, som blivit korsfäst någon gång i början av det första århundradet. Han hade blivit fastspikad med tre spikar. Mannen hade naglats fast på en tvärslå precis på det sätt som vi vant oss att se på avbildningar av hur en korsfästelse gick till. Spikarna hade drivits in genom de båda underarmarna precis intill handleden, och sedan båda fötterna hållits över varandra hade en enda stor järnspik drivits genom mannens fötter. En bit av spiken satt fortfarande kvar i hälbenet i en av mannens fötter, trots att han tagits ner från korset och lagts i en grav. Benen såg ut att ha blivit krossade på samma sätt som det i evangelierna berättas om hur de båda rövarna behandlades.
Exemplet är intressant också ur den aspekten att det visar, att den som blivit korsfäst faktiskt också kunde få en egen grav i stället för att kastas i en massgrav, vilket var kutym. Det stärker trovärdigheten i berättelsen om hur Jesu kropp togs om hand. Fyndet finns beskrivet i Israel Exploration Journal 20 (1970), sidorna 18-59.
Att Jesus spikades på ett kors och inte bara hängdes upp på en påle styrks också av många andra fynd. I tidskriften Journal of Bible and Religion från 1951, utgiven av Oxford University, beskriver arkeologen och professorn Amadeo Maiuri, chef vid Neapels nationalmuseum, det som troligen är det allra äldsta fyndet av korset som en kristen symbol. Det fanns i ett privat bönekapell i Herculaneum, en stad som förstördes vid vulkanen Vesuvius utbrott år 79 efter Kristus, och upptäcktes 1938 under utgrävningar. Hur kan man förklara att just korset blev en kristen symbol så tidigt, om det rått osäkerhet om hur Jesus verkligen blev dödad?
Andra utombibliska exempel är till exempel Salomos oden, den äldsta kristna sångboken från 100-talet (utgiven av Beskow&Hidal 1980) där det heter på sidan 40: "Jag sträckte ut mina händer och välsignade min Herre. Ty mina händers utbredande är hans tecken, och min utsträckning är det uppresta korset".
En av de första avbildningarna av Jesus på korset är en graffito på Palatinen i Rom från omkring 220, avsedd att smäda de kristna och med inskriptionen "Alexamenos tillber sin Gud". Den korsfäste är avbildad med åsnehuvud, och nedanför korset finns en man som med höjd hand tillber sin Frälsare. Det intressanta är att också den som vill håna den kristna tron gör det att återge Kristus hängande på ett traditionellt kors! Allt i överensstämmelse med apostelns ord att "talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är en Guds kraft" (1 Kor 1:18).
