Många kvinnor och tjejer är i dag rädda för att gå ensamma på kvällarna, att behöva korsa en enslig park eller att hamna i en situation där de är ensamma med en man de inte känner. Nästan dagligen rapporterar löpsedlarna om kvinnor som blivit våldtagna, överfallna eller tvingade till något de inte ville.
Rädslan för att bli våldtagen påverkar alltför många kvinnors vardag, och rädslan är tyvärr inte ogrundad. En ny EU-studie visar att Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa, över 5 000 anmälningar per år. Det är dags att stärka skyddet för kvinnorna i Sverige genom en bättre sexbrottslag.
I Sverige anmäls årligen 46 våldtäkter per 100 000 invånare. Det är dubbelt så många som i Storbritannien, fyra gånger fler än i de övriga nordiska länderna, Tyskland och Frankrike samt upp till 20 gånger fler än i vissa länder i Syd- och Östeuropa. Antalet anmälningar i Sverige har ökat mycket dramatiskt de senaste 30-40 åren och anledningarna till detta är flera. Den huvudsakliga förklaringen är en ökad anmälningsbenägenhet, särskilt av våldtäkter inom relationer.
Även antalet brott i absoluta tal har ökat. Det är framförallt dating-våldtäkter som ökat i antal, det vill säga när förövaren är en man som kvinnan inte känner sedan tidigare, men som hon träffat i nöjes- eller dating-sammanhang. Åldern på offren för denna typ av våldtäkter har också sjunkit. Faktorer som bidragit till fler tonårsvåldtäkter samt även fler gruppvåldtäkter är tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion samt de attityder man brukar tala om kring "fri sexualitet" och "rätten till ett sent nej".
Enligt EU-studien har Sverige också den sämsta uppklarningen av våldtäktsbrotten i form av åtal, bara ungefär 13 procent av de anmälda brotten går till åtal. Den låga åtalsfrekvensen förklaras med det svåra bevisläge som kommer sig av att de flesta våldtäkter inte ger skador, att hälften av de misstänkta männen kommer med invändningar om att kvinnan samtyckt och att nästan ingen erkänner.
Häri finns ett stort problem, vilket har utretts av forskarna Christian Diesen och Eva F Diesen i ett projekt vid Stockholms Universitet. Projektet har finansierat av Brottsoffermyndigheten. I projektets rapportbok utgiven i april i år har 1 200 våldtäktsanmälningar studerats och en dyster statistik presenteras och problematiseras. Hur kan det komma sig att trots att anmälningarna har ökat mer än tiofalt sedan 1965 har antalet åtalade för våldtäkt stått helt stilla - bara mellan 100 och 200 personer per år?
Problemet ligger i att så få anmälningar går till åtal, vilket enligt forskningsrapporten beror på undermåliga utredningar som läggs ned alltför snabbt. Orsaken till detta är att lagen bygger på att tvång använts; våld eller hot om våld måste finnas för att döma någon för våldtäkt. Det blir oerhört svårt att bevisa våldtäkt om mannen påstår att kvinnan var med på det hela och inga yttre skador eller vittnen finns. Och sådana situationer är vanliga; att brottsoffret blir skräckslagen och paralyserad eller av andra skäl inte kan göra motstånd fysiskt.
I situationer där ord står mot ord vet åklagarna att chansen att få mannen fälld är ytterst liten och lägger ned utredningen. Om lagen i stället var utformad så att våldtäkt definierades utifrån en samtyckesreglering skulle bevis om våld eller hot inte krävas, utan det centrala i utredningarna skulle bli att fastställa om den sexuella handlingen varit frivillig eller ej. Samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning finns i Storbritannien, Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Indien, Belgien samt i vissa amerikanska delstater.
Vi anser att detta är den väg lagstiftningen måste gå för att fler anmälda våldtäkter ska kunna leda till åtal och fler kvinnor ska kunna få rättvisa skipad.
Våldtäkt är först och främst inte ett våldsbrott, utan ett brott mot den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Den allmänna uppfattningen är ju att frivilligt deltagande är en nödvändig förutsättning för att sexuella handlingar ska anses tillåtna. Sådana värderingar ska lagstiftningen främja och det är viktigt att lagen bidrar till normbildning - särskilt i ett samhälle som är heterogent, sekulariserat och mångkulturellt.
Just nu pågår en utredning som regeringen har tillsatt för att utvärdera 2005 års sexualbrottsreform. Det är bra att regeringen tittar närmare på vår nuvarande sexbrottslag och ser allvaret i det stora glapp som finns mellan anmälningar och åtal när det gäller våldtäkter. Lagen bör utformas så, att det blir nödvändigt att klarlägga om och i så fall hur den tilltalade gjorde för att försäkra sig om att den sexuella handling han utförde eller utverkade var något som även den andra personen ville delta i. Åklagaren har att bevisa att frivillighet saknades samt att den tilltalade insett detta, för att den tilltalade ska kunna dömas för brottet.
Genom fokuseringen på frivillighet kommer kvinnors sexuella självbestämmanderätt att stärkas och synen på vad som egentligen är en våldtäkt klargöras. Anmälningar kommer därmed att utredas bättre och fler kommer kunna gå till åtal. Det är dags att se över lagstiftningen utifrån dessa perspektiv. Det skulle innebära ett stärkt skydd för varje kvinna i Sverige. Klassa våldtäkt som ett integritetsbrott!
