Sten-Gunnar Hedin skriver den 27 oktober en gästkrönika under rubriken "Skiljer sig gudstjänsten från Melodifestivalen?" Undertecknad förstår den goda avsikten och uppskattar mycket av det som framhålls men har följande synpunkter och frågor.
Det påstås bland annat att "Söndagen blev gudstjänstdagen under apostlarnas tid." I min bibel nämns inget om detta. Tvärtom nämns flera gånger att apostlarna, liksom tidigare Jesus, besökte synagogan under sabbaten, det vill säga på lördagen. Kyrkohistorien visar klart att söndagen officiellt började ersätta sabbaten som gudstjänstdag i Rom i början av 300-talet, även om det redan runt år 70 började bli mindre populärt bland de kristna att fira sabbat som judarna.
Katolska kyrkan förnekar ingalunda att den står bakom bytet av dag för sabbaten eller som vi säger vilodagen. Exempelvis i skriften Catholic Record, 1 september 1923, sägs (fritt översatt från engelskan) att "Söndagen är vårt märke av auktoritet ... kyrkan står över Bibeln och detta överförande av iakttagelsen av sabbaten är beviset på detta faktum." Det ger en obehaglig känsla av likhet med vilddjurets märke i Uppenbarelseboken.
Min fråga är om vi som vill kalla oss Jesus efterföljare borde ta så lätt på sabbatsbudet, som skrivits med Guds (Jesus) finger på stentavlor. Har Jesus ändrat sig eller är det bara huvuddelen av hans församling som på egen hand har beslutat om att ändra sabbatsbudet? Jag vet att det är vanligt att som skäl anföra att det är Jesu uppståndelse som firas och denna skedde ju på en söndag. Till detta kan invändas att Jesu uppståndelse åskådliggörs genom den uppståndelse som sker i samband med dopet. Någon annan jämförelse med Jesus uppståndelse kan jag inte hitta i Bibeln.
Lite längre fram i texten nämns att "gudstjänsten firas i gemenskap med den himmelska församlingen." Det skulle vara bra om Sten-Gunnar Hedin kunde förklara vad han menar med detta. I min bibel, som jag försöker läsa varje dag, framgår att församlingen fram till Jesus återkomst finns på jorden och att det endast är församlingens huvud som finns i himlen. Om med den himmelska församlingen menas Guds änglar blir det hela någorlunda begripligt. Annars inte alls, eftersom Bibeln nämner att bara några enstaka personer hittills har tagits upp till himlen. Exempelvis nämner aposteln Petrus att kung David inte har farit upp till himlen.
Slutligen: Vad avses med att skriva att "det nya Jerusalem kommer ned ur himlen ... när vi firar gudstjänst?" Denna händelse har ju inget med de gudstjänster som nu firas utan inträffar enligt Uppenbarelseboken i anslutning till den slutstrid som kommer att utkämpas cirka tusen år efter det att Jesus hämtat hem alla troende till himlen.
Torbjörn Göransson
SVAR DIREKT, Sten-Gunnar Hedin:
Tack, Torbjörn Göransson för att du ger mig tillfälle att få förklara vad jag avsåg. Syftet var att påminna om gudstjänstens unika uppgift men också att vår goda strävan att göra den tidsanpassad och "tillgänglig" för känsla och mänskliga förnuftet kan leda till dess förvärldsligande.
Vad gäller söndagens relation till sabbaten finns än i dag en del missförstånd och okunnighet. När kyrkan redan från början gör söndagen till gudstjänstdag sker det inte som en ersättning för sabbaten. Söndagen är inte, som det ibland har uppfattats senare, den kristna motsvarigheten till judarnas sabbat. Den är något utöver och bortom denna. Sabbaten kallar oss till vila. Söndagen bjuder oss till fest. Den är på samma gång den första och åttonde i Guds skapargärning. Första veckodagen blev "Herrens dag" (Upp 1:10). Framför allt är det uppståndelsens dag, och det är därför vi ser belägg för hur man firar denna redan i Apostlagärningarna, som när Paulus kommer till Troas, och man samlas för att bryta bröd "dagen efter sabbaten". Vid kristendomens utbredning in i den icke-judiska miljön samlar apostlarna till ett apostlamöte (Apg 15), det första "kyrkomötet". Där utfärdades en särskild förordning som gällde den icke-judiska församlingen, (Apg 15:19-21). Tydligen kom församlingen så småningom att tillämpa detta också över vilken dag som skulle vara gudstjänstdag.
I den tidiga litteraturen ser vi hur detta är konsekvent genomfört. Även utomkristna källor, såsom Plinius brev cirka år 100, bekräftar detta. När sedan kyrkomötet i Nicea på 300-talet beslöt att fastställa söndagen som gudstjänstdag hade tyngdpunkten för den kristna kyrkan förskjutits mot icke judar/hedningar. Den kristne hämtar mod ur Jesus ord: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö".
Till de debattsugna sa Jesus att "Gud är en Gud inte för döda utan för levande för honom lever alla". En viktig text är här även evangeliet om Förklaringsberget. När den tunna hinnan brister ser lärjungarna hur Mose och Elia, som varit döda i århundraden, samtalar med Jesus. De är i högsta grad levande. Aposteln understryker att en kristen har "dubbelt medborgarskap" (Fil 1:20). I Kristus har vi redan nu en "plats i himlen" (Ef 2:1-10). Herren Ande inspirerade Hebreerbrevets författare till att skriva huru vi är omgivna av de heliga - men döda - historiska personer som tillsammans med oss ska uppnå fullkomligheten (Hebr 11:40 - 12:1).
Fokus för hela den kristna församlingen, både döda och levande, är dock Jesus, Guds Lamm (Hebr 12:2, Upp 4 och 7:9-10) till vilken tillbedjan och lovsången ljuder i himlen och på jorden.
När jag, medvetet, använde mig av den heliga staden som kommer ner ur himlen, från Gud redo som en brud som är smyckad för sin brudgum så ville jag med den metaforen understryka den osynliga, andliga dimension som gudstjänsten är en del av. De som samlas i Jesu namn måste vara medvetna om närvaron av det heliga - eller den Helige. Liksom i Uppenbarelsebokens vision att "Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk ..." är detta redan nu en andlig verklighet.
Gudstjänsten är inte endast en mötesplats mellan människor - det är också en mötesplats mellan Gud och människa. Där sann och sund andlighet får manifesteras när; "hela församlingen håller gudstjänst" så kommer till och med oinvigda och otroende att uppleva: "Hos er finns verkligen Gud" och de kommer då att tillbe Gud (1 Kor 14:23-25). Inte enbart i gudstjänsten, men i synnerhet där, hörs Anden och bruden säga "kom" och den som törstar vet att han ska få dricka av livets vatten fritt, om man bara vill.
Sten-Gunnar Hedin
