Kristen själavård är ingen exakt vetenskap. De sätt på vilka behoven av själavård visar sig är ungefär lika många som de människor som söker själavård. Den enes problem eller frågor är inte den andres lika.
Det är sant att vi alla består av ande, själ och kropp. Det är sant att vi alla lever under samma skapelsens lagar. Det är sant att det för alla är Jesus blod, död och uppståndelse som frälsar och helar. Men sätten att förstå och tillägna sig helande och upprättelse visar många gånger enorma variationer. Som om detta inte var nog visar sedan både Guds ord och erfarenhet att satan och hans makter har en otrolig variation och uppfinningsförmåga hur de ska kunna "slakta, stjäla och förgöra".
Bibeln ger oss inte en detaljerad lära om demonerna. En sådan lära, om det ginge att sammanställa en, var ointressant för både Jesus och lärjungarna. Däremot var Jesus mycket tydlig med att han kommit för att predika, hela och befria, i enlighet med profetian i Jesaja 61:1-3. Och från introduktionen av hans egen befrielsetjänst i Markus 1, går han i Markus 6 vidare till att ge de tolv uppdraget att göra samma sak, och till att i Markus 16 ge samma uppdrag och auktoritet åt "dem som tror detta".
Befrielsetjänst kan aldrig ersätta bekännelse, omvändelse och att ge eller ta emot förlåtelse. Bara tillsammans med dessa kan befrielsetjänsten lösa de bundna, men då den kommer i sitt rätta sammanhang visar Jesus och apostlarnas bruk av den att den är en omistlig del av församlingens arsenal att befria och upprätta.
Trots detta ger Bibeln oss alltså inte alla detaljer kring helandetjänsten, men det finns en samlad erfarenhet inom kristenhetens olika grenar, som benämns just erfarenhet, inte dogmatik, som vi kan hämta mycket av. Befrielsetjänst är ingenting som dykt upp i senare tid, inom extrema ytterlighetsrörelser. Tvärtom.
Om Bibeln inte ger oss alla svar på frågor kring demoners verksamhet, så får vi nöja oss därmed. Och framför allt komma ihåg att demoners verksamhet bara berör en liten del av det som heter kristen själavård. Men i några fall kan befrielsetjänsten vara den helt avgörande nyckeln till upprättelse. Bristen på den fullkomliga kunskapen får inte hindra oss att använda den kunskap och auktoritet vi faktiskt har.
Men i debattartikel den 24 mars går Wilgot Fritzon ett långt steg över dessa gränser. Han vill bedöma värdet av hela det själavårdsarbete som Ellel Ministries bedriver i många länder, utifrån frågan om Ellels grundare Peter Horrobin har vad Fritzon ser som en biblisk lära om hur andar kan påverka eller "komma in i en person". Naturligtvis har han inte det, och ingen annan heller, för Bibeln har ingen "lära om andemakters intrång".
Kanske kan vi utifrån Jakob 3:14-15 ange avund och stridslystnad som exempel på troliga inkörsportar för demonisk påverkan, men vem kan tillfredsställande förklara 1 Samuelsboken 18:10?
Naturligtvis dogmatiserar inte Peter Horrobin över det Bibeln inte har en samlad lära omkring. Men han gör som många andra själavårdare, lär en del av erfarenheterna. Och vi som känner Peter väl vet att han har en egen erfarenhet som övergår de flestas, och dessutom har han kunnat tillgodogöra sig mycket av den erfarenhet hela Ellel Ministries samlat under tjugofem års arbete i många länder.
Peter har ändå inte hela sanningen, men han har gett sitt liv åt två saker: Att hjälpa dem som behöver hjälp, och att utrusta dem som vill låta sig utrustas för att hjälpa andra. Sin erfarenhet när det gäller demoner och demoni i kristen själavård har han bland annat sammanställt i en av sina böcker, "Healing through deliverance". Den ger möjliga svar på många frågor, men inte på alla. Och framför allt måste det igen understrykas: Kristen själavårds uppgift är inte i första hand att förklara "hur demoner kommer in i människor", men att hjälpa människor till friheten i Kristus, som är en frihet från mörkrets makters härjningar på alla områden.
