Nya arbetarpartiet Moderaterna eller Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Skillnaden kan tyckas hårfin, men vid en närmare granskning visar det sig att en enda liten bokstav kan betyda en oerhörd skillnad.
I det gamla Fattigsverige tvingades arbetaren stå med mössan i hand och buga för att få de jobb som erbjöds. Arbetsgivaren bestämde löner och villkor och hade arbetarens liv i sin hand. Ur denna misär föddes, för cirka 120 år sedan, Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. Det bildades av arbetare som insåg vikten av att organisera sig och ta kontroll över sina liv.
Välfärdsstaten Sverige har alltså byggts på fackligt-politiskt samarbete där politiska beslut reformerat arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Med allas bästa för ögonen har man bedrivit en fördelningspolitik där var och en bidragit efter förmåga, och där människors behov tillgodosetts utan hänsyn till plånbokens tjocklek.
Detta har varit ett framgångsrikt koncept som gett oss den trygghet som många i dag tar för given. Men reformerna tog tid att genomföra, och de mötte hårt motstånd från de samhällsgrupper som inte ville erkänna arbetarnas rättigheter. Och motståndet var störst från det parti som i dag heter Nya Moderaterna och kallar sig det enda arbetarpartiet. År efter år röstade partiet nej till de reformer som syftade till att höja människovärdet och skapa en välfärd för alla. Nej till allmän rösträtt. Nej till kvinnlig rösträtt. Nej till åtta timmars arbetsdag. Nej till semester.
Så har Moderaternas politik sett ut genom historien. Det enda egentliga kännetecknet för deras politik är just detta enda ord: Nej. Till arbetarens mänskliga rättigheter.
Därför är det inte förvånande att man nu fortsätter att arbeta för sin arbetarefientliga ideologi och successivt urholkar den trygghet som tagit så lång tid att bygga upp. Moderaternas arbetsmarknadspolitiska beslut har från dag ett gått ut på att på olika sätt försämra arbetarens villkor. Och plötsligt började man rösta ja. Ja till höjd A-kasseavgift. Ja till sänkt A-kasse ersättning. Ja till sänkta nivåer i sjukförsäkringen. Allt detta i samband med att man i princip avskaffat de arbetsmarknadspolitiska insatserna.
Det är alltså ingen slump att vi i dag har 100 000 fler arbetslösa och 70 000 fler i utanförskap. Det är tvärtom en högst medveten strategi från det nya arbetarpartiet Moderaterna, vars reaktionära ideologi strävar mot ensidig makt hos arbetsgivaren.
Det nya arbetarpartiet är alltså på sitt sätt ett adekvat namn eftersom moderaterna vill att alla ska arbeta - även de som av olika skäl inte är arbetsföra. För att vara förslitningsskadad eller svårt cancersjuk är inte längre någon orsak att inte arbeta; man kan om man vill, menar Moderaterna, och enligt samma ideologi har den som är utan arbete gjort ett eget val. Det är en krass och cynisk attityd som skapar ett kallt och ovärdigt samhälle.
Att det nya arbetarpartiet lockar med skattesänkningar för att få acceptans för sin människofientliga ideologi ska man inte låta sig luras av; av alliansens skattesänkningar har 80 procent gynnat de 20 mest välbeställda procenten av befolkningen. Majoriteten av medborgarna tvingas leva i ett samhälle där de sociala systemen systematiskt urholkas alltmer.
Skillnaden mellan nya arbetarpartiet Moderaterna och Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti är alltså, som ni märker, inte hårfin utan gigantisk. På valdagen den 19 september är det du som väljer om du ska rösta på ett arbetar(e)parti vars ekvation innefattar både arbetaren och arbetet - eller ett arbetarparti vars ideologi utelämnar arbetaren ur ekvationen. Det nya och enda arbetarpartiet Moderaterna värnar arbetet och arbetsgivarens vinstintresse och ser arbetaren som ett medel för att maximera vinsten. Välfärden hänger på ett e.
Debatt
