Jag deltog i en av Svenska kyrkans gudstjänster i Stockholm under hösten 2010. Jag deltar regelbundet och troget i gudstjänster varje söndag i min frikyrkliga församling, så jag är en van kyrko- och gudstjänstbesökare. Gudstjänsten var en högmässa med deltagande kör.
I dag finns jag alltså med i en frikyrkoförsamling, men har min bakgrund i - och har varit anställd inom - såväl Svenska kyrkan som EFS. Båda mina barn är barndöpta, så jag har således en tradition inom Svenska kyrkan och den är inte främmande för mig. När jag nu under hösten 2010 har gjort en del besök i min gamla bakgrund så blir jag ändå fundersam.
Som gammal EFS:are fick jag lära mig att ordet verkligen sätts i första rummet. Nu var mina besök visserligen i Svenska kyrkan men jag menar att även där borde väl ordet vara viktigt och ges tid och plats? Jag tog tid och prästen predikade i tio minuter. Här kommer min fundering. Är det en ny lag eller regel eller kutym i Svenska kyrkan att det är ofint att predika längre än tio minuter nuförtiden? Jag har varit med om det så många gånger nu med präster från Svenska kyrkan att jag börjar fråga mig om det är någon slags lag att göra så?
Jag har fått höra förklaringarna att längre tid inte behövs för att säga något viktigt, det är ofint att ta upp folks tid längre än så och man orkar inte lyssna längre än så. Jag har hört de här förklaringarna så pass många gånger för att längre tro att det är någon tillfällighet.
Vi i vår frikyrkoförsamling har några gånger per år ekumenisk gudstjänst med Svenska kyrkan och de gånger de besöker oss predikar prästen. Det blir aldrig längre än tio minuter och så har det varit i flertalet år nu. Jag är med i Gideoniterna och jag bokade vid ett tillfälle in ett kyrkobesök i en svenskkyrklig församling. Vi var välkomna och då frågade jag hur lång tid jag fick för en presentation och jag frågade om jag kunde få tio, femton minuter. "Tok heller", svarade prästen, "du kan ju inte hålla på längre tid än vad jag predikar. Du kan få fem minuter efter predikan!" Och så kom den där förklaringen igen: "Det som är viktigt och bör sägas, det kan sägas på så kort tid. Längre tid än så orkar ändå ingen att lyssna."
Självklart förstår jag att det inte är predikans längd i sig som avgör om den är värd att lyssna på eller inte, men min känsla blir att jag knappt har hunnit sätta mig tillrätta förrän prästen säger sitt amen för dagens predikan.
Är det inte att förringa sig själv och sitt budskap när man själv anser att man inte ska hålla på längre än så, människor orkar och vill ändå inte höra mer än så? Eller tänker man att det ändå är så få i kyrkbänkarna, så det är ingen mening att hålla på längre? Guds ord är ju mat för oss kristna och vi behöver något matnyttigt att jobba med under veckan vi har framför oss. Räcker det då med tio minuter varje söndag?
Så när jag nu åter satt där i kyrkbänken och det blev dags för predikan tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle ta tid och se efter om det var så här med. Och, som sagt, nästan på minuten tio minuter höll prästen på. Predikans innehåll i det här fallet var väl okej, men gav mig också kritiska funderingar, men det får jag ta en annan gång.
Det var dessutom högmässa denna gudstjänst och på den tiden jag var en gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan fick man räkna med en och en halv timme i gudstjänst då. Denna gudstjänst tog knappt mer än en timme.
När jag nu skriver det här ska vi i min församling under morgondagen ha en ekumenisk gudstjänst med Svenska kyrkan, då prästen ska sköta predikan. Jag har tyvärr ingen förväntan att predikan blir längre än tio minuter. Jag hoppas i alla fall att innehållet blir riktigt bra och att den är matnyttig nog att åtminstone hålla sig till nästa gudstjänst.
