Rubriken är flerbottnad. Dels gäller den antalet kristna i olika kyrkor och samfund. Dels handlar det om djup, äkthet och evangelisk substans, i trons innehåll.
Vi behöver tänka, handla och be konstruktivt, mångbottnat och uthålligt. I Dagen den 27 januari pekar Stanley Sjöberg på en rad faktorer som i vårt land gör att församlingar minskar och faktorer som ligger bakom församlingsväxt i tredje världen. Jag vill fortsätta det samtalet.
Vad ligger djupast bakom reträtt för kristen tro i vårt land? Kan det vara vår bekvämlighet, brist på permanent inriktning, självtillräcklighet, missmod, materialism, superindividualism? Eller kanske det handlar om ytlig teologi, med inriktning på snabba resultat, som rinner bort? Hur är det med kristendomens trovärdighet i vårt land? Hos många kan den vara naggad i kanten, hos andra finns ett förråd av något slags förtroende. Det rör sig om en kombination av skilda faktorer. Jag tror det.
Det finns främst faktorer inom kyrkan, församlingen; en tillbakalutad bekväm hållning, en attityd av "man vänjer sig". Eller ibland en skönmålning av det verkliga läget, i akt och mening, kanske, att hålla folket på gott humör. Avsaknad av fördjupade bibelstudier kan vara ännu en faktor, risken är att ytan segrar på bekostnad av permanens, uthållighet och drivande hållning. Vi nöjer oss med lagomkristendom, och anser det är skönt att vi slipper fanatismen.
Jag tror vi behöver både strategiska steg och övernaturliga inslag genom bön, Andens karismatiska gåvor i god förening.
Sverige behöver "återevangeliseras"! Det betyder bland annat att vi satsar på "förgårdar", där kontaktskapande, ABC- undervisning och liknande äger rum. Men blanda inte samman gudstjänst och "förgård" - "förgården" lockar och drar till det heliga, till Jesus Kristus. Vi behöver åter ge en grundkunskap till det svenska folket. Inte längre förutsätta att genuin insikt i kristen tro finns hos alla vi möter. Här behöver vi en äkta lyhördhet för människors livsfrågor: skuld, mening, lidande, tomhet och så vidare. Och äkta närhet till livsbrottningen hos nutidsmänniskan. Det bör finnas en doft av förtroendeingivande verklighet.
Vi behöver hitta generationsöverskridande mötesplatser och gudstjänster, samtidigt som varje generation kan både ta emot och ge utifrån sitt speciella perspektiv. Både den enkla entusiasmen och den djupa förtrogenheten med livet och Gud. När de finns tillsammans blir inte entusiasmen "religiöst rus" och förtrogenheten ger balans och nödvändig barlast. Lämna inte de unga ensamma. Ge dem förebilder och låt oss som levt längre få aktivt konstruktivt finnas med.
Låt alla Andens tjänster och gåvor gestaltas i verkligheten, både den borne evangelisten och den livsnära bibelläraren, den själavårdande "herden" och den djärve profeten. Så djärvhet, öppenhet och djuplodande barmhärtighet vävs samman. Och mycket mer, då blir mångfalden inget hot, utan kan möta olika behov och församlingens andliga utveckling förblir sund, bred, djup och livsnära. Detta vetter åt fungerande ekumenik, där varje kristet sammanhang kan ge vidare det som är dess genuina och autentiska gåva. Ty evangeliet är större än våra samfund och människor är olika och befinner sig olika i livsprocessen.
Alla unga gillar inte samma sorts musik, liksom det är med medelålders och äldre. En del behöver resonerande förkunnelse, andra berörs först i känslolivet. Alla känner igen äkthet och det autentiska i tilltalet från Gud. Släpp loss mångfalden!
Det räcker inte att nå, beröra eller förkunna för alla. Uppgiften och visionen är betydligt större och mer fascinerande, när det gäller att vinna och forma lärjungar till Jesus Kristus. Gemenskapen behöver bli en formande, skapande och livsnära miljö. Det kan handla om Alpha, cellgrupper och olika slags kommuniteter. Miljöer där andlighet odlas, där de kristna rotsystemen blir befästa. Och där ingen lämnas i sin egen självupptagenhet eller sin djupa längtan efter genuin gemenskap.
Summan av vad jag här vill påminna om är att det behövs ett gigantiskt samarbete mellan många olika krafter av många olika kristna för att kartlägga situation, behov, antyda vägar, åtgärder och framför allt - en förkrossande ödmjukhet inför Gud. Utan Guds hjälp blir våra ansträngningar tomhet och vackra illusioner. Utan Guds Ande kommer vi ingenstans. Vi behöver insikt, medvetenhet, vilja, mod, tanke, känsla och mycket mer. En levande, fungerande och djuplodande bibelförankring, en mogen karismatisk tro på Guds möjligheter, socialt utgivande med profetisk skärpa, en prestigelös ekumenisk öppenhet, en autentisk trovärdig Jesus - tro, en förankring i allkristen tro på en treenig gud. Det är några avgörande byggstenar inför en oviss framtid.
Evangeliet har en bundsförvant i varje människas hjärta, trots allt. Och församlingens, kyrkans framtid vilar i dens blödande händer som på korset omfamnar en sargad värld. I detta förpliktande gudsrikesperspektiv möter vi tillsammans en morgondag.
