Att placera ensamkommande flyktingbarn, som nu kommer i stort antal från främst Afghanistan, i HVB-hem (hem för vård och boende), är ingen humanitär gärning.
Under mina 8 år som ledamot isocialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen fungerar.
Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta fall ingen rehabilitering. I många fall blev resultatet det motsatta.
Många av landets svåra interner i våra fängelser har "vårdats" långa tider på behandlingshem som i många fall fungerar som plantskolor för knarkmissbruk och kriminalitet.
Jag vågar påstå att knappast någon offenligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket geschäft som HVB-hemmen. Det är inte bara min egen erfarenhet som kommunpolitiker utan bekräftas av många avhandlingar och även av Socialstyrelsens egna utredningar.
2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick kritik i olika former.
I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro iaffärsplanen.
Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem. Antalet HVB-placerade barn har ökat med 60 procent sedan 2003. Hemmen är dyra och skattebetalarna skinnas på pengar.
Jag är mycket oroad över att man placerar ensamkommande flyktingbarn i HVB-hem med tanke på de ytterst dåliga erfarenheter vi har av denna verksamhet.
En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen i Afghanistan kostar till att bygga och driva barnhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna.
