Ibland saknar jag Olof Palme. Jag blir faktiskt själv förvånad över detta, eftersom jag aldrig var särskilt förtjust i honom under hans livstid – av skäl som jag inte tänker gå in på här. Men de senaste veckorna har jag återigen saknat honom och hans engagemang för globala rättvisefrågor och för hans beredskap att även om man är en mus höja rösten mot elefanten. Därför att musen har rätt, och elefanten har fel.
När Palme till exempel protesterade mot USA:s bombning av Hanoi under julen 1972 var det en mus som röt. Men det var ett rytande som var befogat och som hördes långt.
Man kan fundera på hur Olof Palme skulle ha kommenterat avslöjandena om den illegala och enormt utbredda avlyssning som amerikanska National Security Agency (NSA) ägnat sig åt under flera år. Eller hur Sverige med Palme som regeringschef skulle ha förhållit sig till att ett land förnekar en medborgare grundläggande rättigheter som den att inneha ett pass eller att få att röra sig fritt innan man är dömd för något brott. Skulle han, så som vår utrikesminister, nöjt sig med att konstatera att man som EU-politiker måste räkna med att vara avlyssnad, eller tyst accepterat att världens mäktigaste militärmakt sätter press på europeiska länder att hindra överflygning av ett diplomatplan på grund av misstankar att en eftersökt person fanns ombord? Jag tror inte det. Och jag tror inte att en majoritet av svenska folket delar Carl Bildts uppfattning.
För alla som i grunden respekterar och på olika sätt har tilltro till USA och dess demokratiska och frihetliga ideal har avslöjandena om NSA:s aktiviteter som den så kallade visslaren Edward Snowden läckt ut varit omskakande och djupt upprörande. Internet är ett globalt fenomen och de data som NSA nu rutinmässigt samlar in är inte deras, eller någon annan amerikansk myndighets egendom. Snowden har läckt dessa uppgifter för att göra sina landsmän och världen medveten om att det pågår avlyssning av såväl vanliga medborgare som alla tänkbara myndigheter och institutioner i global och industriell skala. Verksamheten inkluderar lagring av telefon- och nättrafik för senare analys, om behovet skulle uppstå. NSA-företrädare har ljugit för och/eller fört amerikanska kongressledamöter bakom ljuset avseende omfattningen av denna avlyssning, och de lagar och kontrollinstanser som sägs ska reglera hanteringen har visat sig vara helt undermåliga. Snowden har inte läckt dessa uppgifter för att skada amerikanska säkerhetsintressen utan för att få igång en debatt som även president Obama erkänt behöver föras.
För den som till äventyrs inte känner till det så sitter Edward Snowden sedan över två veckor tillbaka strandad på Sjeremetjevo-flygplatsen i Moskva, utan möjligheter att ta sig vidare. Han har ansökt om uppehållstillstånd i ett tjugotal länder. Två eller tre länder i Sydamerika tycks ha gett sitt godkännande.
Men Snowden har ingen möjlighet att ta sig dit, eftersom han blivit fråntagen sitt pass, och eftersom USA satt press på kommersiella flygbolag och försökt omöjliggöra andra alternativ genom blockering av olika länders flygrum.
Amnesty International har den bestämda uppfattningen att den amerikanska regeringen grovt våldför sig på Edward Snowdens mänskliga rättigheter, och skriver i ett uttalande bland annat: ”Ingen ska kunna åtalas för att avslöja information om brott mot mänskliga rättigheter ... Snowden är en visslare. Han har avslöjat förhållanden som har ett enormt allmänt intresse i såväl USA som resten av världen.”
Sverige borde göra tydligt för alla att vi delar Amnestys bedöming. Det skulle inte kunna göras tydligare än genom att erbjuda Edward Snowden asyl.
I den gammaltestamentliga traditionen finns begreppet fristad, det vill säga särskilda tillflyktsorter för människor som inte tycks ha en chans att få en rättvis rättegång eller dom. Om inte vår utrikes- eller statsminister känner för att frångå principen om tyst och osynlig diplomati, så borde de regeringsföreträdare som refererar till behovet av kristna värderingar kanske fråga sig vad sådana innebär. Ska jag eller ska jag inte ta vara på min broder?
PS: För den som inte sett den tvådelade intervju som The Guardian gjort med Snowden rekommenderas starkt att ägna några minuter åt den (http://www.guardian.co.uk/world/video/2013/jul/08/edward-snowden-video-interview).
Pekka Mellergård, överläkare, Universitetssjukhuset i Örebro, docent i neurokirurgi, redaktör för tidskriften NOD, tidigare rektor för Örebro teologiska högskola
