Det är sällan jag har fått så mycket positiv respons på en insändare som jag har fått på mitt försvar av Jesus som enda vägen till Gud (Dagen 7/1).
Att den även skulle få en del kritik har jag naturligtvis räknat med. Trots detta blev jag lite förvånad över Bengt Gustavssons inlägg (Dagen 14/1).
Det underliggande synsättet tycks vara att jag som EFS:are inte skulle få kritisera teologin hos de biskopar som är ledare i min egen kyrka.
Själv tänker jag precis tvärtom: Just för att jag står för samma lutherska bekännelseskrifter som Antje Jackelén har lovat att försvara, har jag ett särskilt mandat att uttrycka en avvikande åsikt från hennes.
Till saken hör ju också att det inte är det synsätt jag själv företräder som är det ovanliga i den världsvida kyrkan, utan det som vår blivande ärkebiskop står för.
Gällande EFS teologi står det så här i våra av årsmötet antagna riktlinjer: "Med utgångspunkt i Bibelns undervisning om försoningen i Kristus och den helige Andes verk vill EFS på ett klart och tydligt sätt förkunna denna försoning som den enda vägen till människors frälsning.
I lydnad för Jesu uppdrag till sina lärjungar vill EFS nå ut med försoningens budskap till så många människor som möjligt.”
Jag har svårt att se varför värnandet om detta budskap skulle "förminska människor", som Gustavsson uttrycker det. Tvärtom är det väl fantastiskt att vår Frälsare Jesus Kristus har öppnat vägen hem till Fadern, den väg som annars – på grund av vår synd – hade förblivit stängd?
Olof Edsinger, Generalsekreterare för Salt barn och unga i EFS
