Läste att pingströrelsen vill ha nya sånger på svenska (Dagen 5/9). Min första tanke var att vi har så många sånger på svenska redan. Måste sånger vara purfärska? Nu uppmanas låtskrivare att vässa pennorna. Vi har många lovsånger som känns som skrivbordsprodukter. Risken är väl stor att det kommer att fortsätta när man skriver på beställning.
Det står också att denna projektgrupp pratat med musikledare och pastorer om att vi behöver sånger som enar och ska vara förankrade i Guds ord.
Är pastorer och musikledare helt ovetande om att vi redan har en fantastisk sångskatt, både äldre och nyare sånger? Låtskrivare som Roland Utbult, Maria Gustin–Bergström, Ingemar Olsson, Erik Tilling, Pelle Karlsson med flera har skrivit ett antal sånger som känns nya och är på svenska. För många blir dessa sånger nya eftersom de så sällan sjungits i våra kyrkor.
Vi har ju också många sånger i Segertoner som enar och som verkligen är förankrade i Guds ord. Många församlingsmedlemmar, även yngre, tycker om att sjunga ur denna sångskatt.
Det finns faktiskt många odödliga sånger som talar till varje generation, exempelvis Lina Sandells. Jag tror inte att det är nya sånger som enar församlingen. Och om man nu vill arbeta för ett enande i församlingen så borde också någon äldre vara med i projektgruppen
